Uppdaterandet på denna blogg är under all kritik, jag vet, men sedan förra bloggen har veckorna flytit samman. Tiden går fort i detta land, minst sagt. Dom första två veckorna efter att Michelle kommit hem från Singapore var det full koncentration på tentorna som var i antåg. Michelle satt på universitetet från tidig morgon till sen kväll, så jag och lillen fick roa oss på egen hand. Nu är tentorna avklarade och känslan är att det har gått bra! Skönt! Nu är Micha äntligen ledig, och vi har tagit ett par turer uppåt landet. Vi har besökt Liverpool och inandats Beatles luft i lungorna. Det osar verkligen musik om denna stad. Statyer på alla grabbarna i Beatles står som på rad här och var. Vi tog åter igen en sightseeing-buss som lillen älskar att åka på. Vi fick en bra överblick över staden.
Dagen därpå gick resandet vidare till Blackpool, och till deras zoo som ligger en liten bit utanför denna kuststad. Vädret var underbart, solen sken och lilla O sprang vilt omkring inne på zooet. Bland apor och elefanter, tigrar och lejon, så sprang lillen mest efter brunnar och flygplanen som brummade ovanför våra huvuden. Ibland lyckades vi få lillen att titta på något enstaka djur, men han var nog mest nöjd att få springa själv. Det fanns en liten lekpark också som han nöjt klättrade i. Måste säga att viss aav dessa lekparker som finns inte är direkt barnvänliga. Hade jag inte hållt i lillen på vissa platser hade han ramlat och säkert slagit sig rejält. Men, men vad är en bal på slottet? Man kan ju inte få allt.
Resan hem från Blackpool med tåg gick bra, lillen somande sött i mamsen famn. Det är faktiskt väldigt vaggande med tåg och dess Do Dunk, Do dunk.
Snart bär det iväg till flygplatsen igen, för hela familjen skall hem till Sverige på ett kort besök. Michelles syster tar studenten och jag skall även hinna med att träffa lite kompisar och framför allt lira lite musik med Mr.D.
Skottland blir sedan nästa äventyr, och då åker jag själv upp till Glasgow för att träffa en gammal bekant, Scott. Det ser jag fram emot!
fredag 21 maj 2010
fredag 23 april 2010
Tid till eftertanke
April månad 2010 är snart till ända, och det har varit en något annorlunda månad på många sett. Michelle har fastnat i Asien pga. en vulkan på Island. Hennes resa skulle ha slutat för någon vecka sedan och både jag och lilla o väntade ivrigt på henne dagen innan hon skulle ha kommit hem. Ett samtal senare från Os mormor, och drömmen om att mamma Michelle skulle komma hem sprack som en såpbubbla. I början var jag helt säker på att det enbart skulle handla om någon dag eller så, men nu vet jag hur fel jag kunde ha.
I vilket fall som helst så kommer nu äntligen Micha hem nu på Söndag den 25e April och ansiktsutrycket på lilla o och hans mamma när dom snart kommer ses på Birminghams flygplats kommer vara oändligt fantastiskt å se. Över tre veckor har gått, och det har varit något jobbigt att ljuga för den lille när mamsen äntligen skall komma hem, men nu hoppas jag att jag inte ljugit igen, för nu är det väl bara 2 dagar kvar, Island?
På något sett har jag fått uppleva hur det är att vara ensam förälder för en stund. Då pratar vi inte part time ensam förälder utan full time! Lilla o går inte på dagis, han går på www.pappas lekstuga.com. Jag undrar egenligen hur mycket han förändrats sedan han såg sin mamma senast, svårt för mig att säga, men när han pratar med mig nu, och säger data, min dator alltså, och någon sekund senare säger pappazss, då fattar man liksom att det gått framåt. Han lyckades inte sätta två ord i samma andetag som han nu gör, och när han säger, ja ill ycka, så måste man helt enkelt åka hissen upp igen även fast man är på bottenplan och skall gå ut. "Jag vill trycka" säger han och trycker ner oss till första våningen igen. När vi väl är där, låter det pling och samma visa igen...
Brunnar.... Ja, dit vattnet letar sig när det regnar, dom älskar lilla o. Han älskar att släppa ner stenar och pinnar och säga blums!!! Ibland prickar han inte rätt, men han vägrar ge upp, stenen eller pinnen ska verkligen ner mellan springorna på brunnen, den lilla killen har en järnvilja utan dess like.
Det har blivit varmt och ljust på kvällarna här i Birmingham nu, och det har visat sig att lillen inte riktigt gillar att sova när det är ljust ute. Han har för övrigt slutat att sova på dagarna vilket gjort mig en aning förvirrad. Mina vanor har brakat samman, medan hans vanor "skiter" han fullständigt i. Trodde det var tvärt om, men jag har nu förstått att visst gillar barn vanor, men det är faktiskt dom själva som styr dom, inte föräldrarna. Att sedan föräldrtarnas vanor går åt skogen det struntar ju barnet fullständigt i, och så har vi haft det ett tag här. Jag börjar komma in i det, att gröten han alltid åt vid 11.30 är heeeelt fel nu. Ge mig varm mat och en kaka efteråt så kanske jag är snäll och trevlig på eftermiddagen.
Ja, som sagt, jag har haft fullt upp här medan mamma varit borta, men tid till eftertanke har man verkligen haft. Vad saknar man i livet egentligen? Jag kan bara tycka att jag har en så himla tur att jag har ett jobb där hemma i Sverige som jag faktiskt längtar till att komma tillbaka till. Hur många människor kan säga så? Mina kollegor, allt skratt, allt allvar, alla fullständigt konstiga saker som kan hända på dagarna, från vansinninga butiksägare, till de mest osannorlika människomöten du kan tänka dig, ja allt händer och mitt upp i allt, finns jag på något sätt. En skön känsla.
Vad mer saknar jag? Vännerna såklart, grillning och oset runtomkring det, det röda vinet till en perfekt köttbit, den svenska sommaren, till och med dom svenska getingarna.... Nej, där gick jag för långt, ta bort dom är ni snälla tills jag kommer hem.
Min terass på Villavägen och alla utemöbler som skall inköpas. Målarfärgen till trappan i huset som skall målas. Å... Min gitarr, min älskade Taylor, jag skulle ge en miljon för att röra en gitarr just nu. Inte röra.... Smeka!
Men framför allt så saknar jag min andra hälft som snart, Singapore-tid, lyfter med flygplanet tillbaka till Europa för ett kärleksfullt återseende efter nära en månads frånvaro! Lyckan är gjord mina damer och herrar!
Over and out!
I vilket fall som helst så kommer nu äntligen Micha hem nu på Söndag den 25e April och ansiktsutrycket på lilla o och hans mamma när dom snart kommer ses på Birminghams flygplats kommer vara oändligt fantastiskt å se. Över tre veckor har gått, och det har varit något jobbigt att ljuga för den lille när mamsen äntligen skall komma hem, men nu hoppas jag att jag inte ljugit igen, för nu är det väl bara 2 dagar kvar, Island?
På något sett har jag fått uppleva hur det är att vara ensam förälder för en stund. Då pratar vi inte part time ensam förälder utan full time! Lilla o går inte på dagis, han går på www.pappas lekstuga.com. Jag undrar egenligen hur mycket han förändrats sedan han såg sin mamma senast, svårt för mig att säga, men när han pratar med mig nu, och säger data, min dator alltså, och någon sekund senare säger pappazss, då fattar man liksom att det gått framåt. Han lyckades inte sätta två ord i samma andetag som han nu gör, och när han säger, ja ill ycka, så måste man helt enkelt åka hissen upp igen även fast man är på bottenplan och skall gå ut. "Jag vill trycka" säger han och trycker ner oss till första våningen igen. När vi väl är där, låter det pling och samma visa igen...
Brunnar.... Ja, dit vattnet letar sig när det regnar, dom älskar lilla o. Han älskar att släppa ner stenar och pinnar och säga blums!!! Ibland prickar han inte rätt, men han vägrar ge upp, stenen eller pinnen ska verkligen ner mellan springorna på brunnen, den lilla killen har en järnvilja utan dess like.
Det har blivit varmt och ljust på kvällarna här i Birmingham nu, och det har visat sig att lillen inte riktigt gillar att sova när det är ljust ute. Han har för övrigt slutat att sova på dagarna vilket gjort mig en aning förvirrad. Mina vanor har brakat samman, medan hans vanor "skiter" han fullständigt i. Trodde det var tvärt om, men jag har nu förstått att visst gillar barn vanor, men det är faktiskt dom själva som styr dom, inte föräldrarna. Att sedan föräldrtarnas vanor går åt skogen det struntar ju barnet fullständigt i, och så har vi haft det ett tag här. Jag börjar komma in i det, att gröten han alltid åt vid 11.30 är heeeelt fel nu. Ge mig varm mat och en kaka efteråt så kanske jag är snäll och trevlig på eftermiddagen.
Ja, som sagt, jag har haft fullt upp här medan mamma varit borta, men tid till eftertanke har man verkligen haft. Vad saknar man i livet egentligen? Jag kan bara tycka att jag har en så himla tur att jag har ett jobb där hemma i Sverige som jag faktiskt längtar till att komma tillbaka till. Hur många människor kan säga så? Mina kollegor, allt skratt, allt allvar, alla fullständigt konstiga saker som kan hända på dagarna, från vansinninga butiksägare, till de mest osannorlika människomöten du kan tänka dig, ja allt händer och mitt upp i allt, finns jag på något sätt. En skön känsla.
Vad mer saknar jag? Vännerna såklart, grillning och oset runtomkring det, det röda vinet till en perfekt köttbit, den svenska sommaren, till och med dom svenska getingarna.... Nej, där gick jag för långt, ta bort dom är ni snälla tills jag kommer hem.
Min terass på Villavägen och alla utemöbler som skall inköpas. Målarfärgen till trappan i huset som skall målas. Å... Min gitarr, min älskade Taylor, jag skulle ge en miljon för att röra en gitarr just nu. Inte röra.... Smeka!
Men framför allt så saknar jag min andra hälft som snart, Singapore-tid, lyfter med flygplanet tillbaka till Europa för ett kärleksfullt återseende efter nära en månads frånvaro! Lyckan är gjord mina damer och herrar!
Over and out!
måndag 5 april 2010
Kallt i Dublin och lilla Os nya buss!
Resan över till Irland med familjen gick bra! Vi bodde på ett fint gammalt anrikt hotell mitt i stan, vi trodde inte att det skulle vara så pass fint som det faktiskt var. Billigt fick vi det också. Dublin är en härlig stad, tyvärr förstörde vädret det mesta för oss, regn, blåst, snö!?!! och kallt gjorde att vi hade svårt att transportera oss till fots i stan. Lilla O tappade bort sin mössa på vägen till Dublin, troligtvis någonstans i vimlet av folk i säkerhetskontrollen på Birmingham International. Vi tänkte köpa en ny, men hittade ingen! Det fick bli en ny tröja med huva istället. Vi åkte dock turistbussen, och satte oss längst fram längst upp, och lilla O bara älskade det. Vi fick en bra vy över staden samtidigt som O satt och ropade Bussss å ning ning, och kagack kagack! Ja, alltså, Buss, balong och tåg. Någon enstaka beijbis såg han också. Hans enastående ögon hittar saker som inte ens vi ser förrän han börjar peka åt vilket håll vi skall titta åt. Märklig unge, och hans intresse för bussar börjar kanske bli en aning för stor, vad vet jag.
Vi hade det i alla fall trevligt, jag fick lite egentid på kvällarna för att känna på pulsen på dom irländska pubbarna och det var väldigt trevligt. Men jag undrar verkligen om inte Irländarna själva börjar tröttna på den traditionella folkmusiken som alla trubadurer lirar på varje pub. "Sjunger" I met a lady dadada, In Dirty old town.... Dirty old town. Alla på pubben sjöng förstås med när dom drog till med dom bästa klassikerna. Men å höra detta varje eftermiddag, 100 gånger om, måste trubba av mystiken med det hela eller? Missförstå mig inte nu, jag skulle hellre ha det som i Dublin än det sega utbudet i Stockholm....
Jag återgår till bussandet. Michelle har åkt på en "liten" utflykt till Singapore och jag och lilla O skall roa oss själva i 12 dagar framöver och jag passade på att springa till leksaksaffären idag för att kika efter en buss till lilla O. Jag fann en jättefin sådan som sedan lilla O fick leka med tills han skulle sova middag. Det slutade med att lilla O och bussen delade plats i vagnen medan jag sjöng lilla O, ja kanske även bussen till sömns. Han somnade bokstavligen med bussen på bröstet hårt hållandes med sina små händer. När andra barn somnar med en snuttifilt eller en nallebjörn, sussar vår lilla kille med en buss! Medan jag skriver detta kör han förstås runt med den som en galning här.
Bifogar en bild på bussen så att michelle kan titta på den från Singapore, och även ni andra förstås ifall en buss kan vara intressant att tittas på :-) Lilla O tycker det iallafall!
Vi hade det i alla fall trevligt, jag fick lite egentid på kvällarna för att känna på pulsen på dom irländska pubbarna och det var väldigt trevligt. Men jag undrar verkligen om inte Irländarna själva börjar tröttna på den traditionella folkmusiken som alla trubadurer lirar på varje pub. "Sjunger" I met a lady dadada, In Dirty old town.... Dirty old town. Alla på pubben sjöng förstås med när dom drog till med dom bästa klassikerna. Men å höra detta varje eftermiddag, 100 gånger om, måste trubba av mystiken med det hela eller? Missförstå mig inte nu, jag skulle hellre ha det som i Dublin än det sega utbudet i Stockholm....
Jag återgår till bussandet. Michelle har åkt på en "liten" utflykt till Singapore och jag och lilla O skall roa oss själva i 12 dagar framöver och jag passade på att springa till leksaksaffären idag för att kika efter en buss till lilla O. Jag fann en jättefin sådan som sedan lilla O fick leka med tills han skulle sova middag. Det slutade med att lilla O och bussen delade plats i vagnen medan jag sjöng lilla O, ja kanske även bussen till sömns. Han somnade bokstavligen med bussen på bröstet hårt hållandes med sina små händer. När andra barn somnar med en snuttifilt eller en nallebjörn, sussar vår lilla kille med en buss! Medan jag skriver detta kör han förstås runt med den som en galning här.
Bifogar en bild på bussen så att michelle kan titta på den från Singapore, och även ni andra förstås ifall en buss kan vara intressant att tittas på :-) Lilla O tycker det iallafall!
fredag 26 mars 2010
Hårfrissan.
Idag klippte jag mig! Det var dags, jag klippte mig precis innan jag åkte över till Birmingham men det är ju ett par månader sedan. Mitt hår växer som ogräs, och så fort det blir lite för långt får jag besvär att gå utanför dörren på dagarna..... Nej, skojade bara. Så illa är det förstås inte.
Michelle slingade sitt hår igår, och hon hade bokat en tid för mig också på samma salong med samma frisörska, och hon blev ju jättefin i håret så mina förhoppningar att Karen, som hon heter kunde piffa upp mig en aning var stora. Eller rättare sagt, dom var lugna, mina förhoppningar alltså. Jag har ju inte så vansinningt mycket hår så vad kan gå fel? Nu tror ni förstås eftersom jag skriver så mycket om detta att jag blev besviken och sitter med grönt hår eller nåt, men nej,nej en helt vanlig klippning, något bättre service än i Sverige och 300kr fattigare, men vi hade ett trevligt samtal.
Först pratade vi fotboll, alla i salongen, mycket folk var det, allt ifrån kassörskor till stylister ect hälsade och hade sina idéer om fotboll, allt medan Karen masserade min hårbotten. Har aldrig fått håret tvättat så länge som jag just fått, och Karen hade till och med en medhjälpare som serverade henne med handdukar och dylikt. Proffsigt måste jag säga.
Det visade sig att Både Sebastian Larsson och Jonas Olsson(spelar i West bromwich) klipper sig på denna salong och dom bor visst bara ett stenkast från Liberty Place där vi bor. Klart jag blev exalterad. Även flickorna på salongen verkade tycka att det var kul att jag kom från Sverige. Blond och allt, hehe.
Vi fortsatte samtalet, och kom snabbt in på skatt. Jag berättade att i Sverige har vi runt 30-33% skatt på våra intjänade kronor, och Karen häpnade, i England är det nämligen enbart 21% men stegen går givetvis uppåt ju mer pengar du tjänar. Finns visst en gräns där du plötsligt pröjsar 40% om du når upp till en viss nivå i intjänade pengar. Vi halkade sedan in på Council tax som England har. Det är ytterligare en skatt för att gatorna skall vara rena mm, och den är baserad på hur du bor?! Jag vet, det låter inte klokt, men så är det, ju större du bor desto mer pröjsar du för att gatorna är rena och att polisen kan gå omkring och strosa på gatorna. Jag och Michelle har också fått en räkning från Council, vi är fortfarande i krig med dom, då vi inte anser att vi skall betala någon sådan då vi läst att studenter samt en vårdnashavare av ett barn som inte jobbar inte behöver betala detta. I vilkt fall som helst så är det så att vi som bor i en 2:a, en helt ok 2:a i ett bra område måste betala drygt 10.000kr om året för detta. Tänk då ifall man bor i en 5:a?? Och skatten är också baserad på hur många över 18 år som bor i lägenheten/huset. Märklig skatt. Men nog om detta!
Imorgon bär det iväg till St:Andrews för Birmingham-Arsenal, skall bli trevligt värre, och kanske ännu trevligare blir det efter helgen och på Måndag, då flyger vi nämligen till Dublin. Det ser jag fram emot, och det skall bli enormt trevligt att dricka en genuin Guinuess från dess hemland!
Dags för middag, Lax och kokt potatis med sparris och barbeque sås, skönt å slippa den engelska matkulturen för en gångs skull :-)
Michelle slingade sitt hår igår, och hon hade bokat en tid för mig också på samma salong med samma frisörska, och hon blev ju jättefin i håret så mina förhoppningar att Karen, som hon heter kunde piffa upp mig en aning var stora. Eller rättare sagt, dom var lugna, mina förhoppningar alltså. Jag har ju inte så vansinningt mycket hår så vad kan gå fel? Nu tror ni förstås eftersom jag skriver så mycket om detta att jag blev besviken och sitter med grönt hår eller nåt, men nej,nej en helt vanlig klippning, något bättre service än i Sverige och 300kr fattigare, men vi hade ett trevligt samtal.
Först pratade vi fotboll, alla i salongen, mycket folk var det, allt ifrån kassörskor till stylister ect hälsade och hade sina idéer om fotboll, allt medan Karen masserade min hårbotten. Har aldrig fått håret tvättat så länge som jag just fått, och Karen hade till och med en medhjälpare som serverade henne med handdukar och dylikt. Proffsigt måste jag säga.
Det visade sig att Både Sebastian Larsson och Jonas Olsson(spelar i West bromwich) klipper sig på denna salong och dom bor visst bara ett stenkast från Liberty Place där vi bor. Klart jag blev exalterad. Även flickorna på salongen verkade tycka att det var kul att jag kom från Sverige. Blond och allt, hehe.
Vi fortsatte samtalet, och kom snabbt in på skatt. Jag berättade att i Sverige har vi runt 30-33% skatt på våra intjänade kronor, och Karen häpnade, i England är det nämligen enbart 21% men stegen går givetvis uppåt ju mer pengar du tjänar. Finns visst en gräns där du plötsligt pröjsar 40% om du når upp till en viss nivå i intjänade pengar. Vi halkade sedan in på Council tax som England har. Det är ytterligare en skatt för att gatorna skall vara rena mm, och den är baserad på hur du bor?! Jag vet, det låter inte klokt, men så är det, ju större du bor desto mer pröjsar du för att gatorna är rena och att polisen kan gå omkring och strosa på gatorna. Jag och Michelle har också fått en räkning från Council, vi är fortfarande i krig med dom, då vi inte anser att vi skall betala någon sådan då vi läst att studenter samt en vårdnashavare av ett barn som inte jobbar inte behöver betala detta. I vilkt fall som helst så är det så att vi som bor i en 2:a, en helt ok 2:a i ett bra område måste betala drygt 10.000kr om året för detta. Tänk då ifall man bor i en 5:a?? Och skatten är också baserad på hur många över 18 år som bor i lägenheten/huset. Märklig skatt. Men nog om detta!
Imorgon bär det iväg till St:Andrews för Birmingham-Arsenal, skall bli trevligt värre, och kanske ännu trevligare blir det efter helgen och på Måndag, då flyger vi nämligen till Dublin. Det ser jag fram emot, och det skall bli enormt trevligt att dricka en genuin Guinuess från dess hemland!
Dags för middag, Lax och kokt potatis med sparris och barbeque sås, skönt å slippa den engelska matkulturen för en gångs skull :-)
fredag 19 mars 2010
Sjuuukt jobbigt!
Hänt en del sedan jag sist skrev någonting här, jag har helt enkelt inte satt mig ner och tagit mig tiden för att uppdatera. Jag tog en sväng tillbaka till Sverige med lilla O i släptåg, inte helt enkelt att flyga med RyanAir som ensam förälder. Tågresor och väntetider här och där men tillslut kom vi iallafall fram till gamla Svedala. Jag hade bokat upp fullt schema, träffa kompisar och lira på kontoret med Danne, gå på konsert och mycket mer. Det blev en hel del bollande med lilla O som fick åka mellan mormor och morfar samt farmor och farfar för barnpassning medan jag var ute och svirade runt. Enastående duktig på att anpassa sig är han vår lille!
En helgalen kväll på kontoret blev det iallafall, då Tessan i vanlig ordning hade med sig en skara glada människor för att hälsa mig välkommen tillbaka och för att lyssna på mig och Daniel som då inte hade lirat tillsammans på två månader. Gick oväntat bra måste jag säga. Kvällen blev märkligare och märkligare då den ena let´s dance deltagaren efter den andre kom upp till kontoret. Fråga mig inte varför eller hur, det bara blev så. :-)
Lilla O fick också träffa sin bästa kompis under en hel förrmiddag och snacka om att dom lekte! Detta var dagen innan avresa tillbaka till kära England igen, och vi skulle sova hos mormor och morfar sistsa natten. Den natten blev en aning jobbigare än vad jag kunde önska. Lilla O blev magsjuk och kräktes hela natten, och på morgonen hade jag bestämt att inte åka över till England utan boka om resan till ett senare tillfälle. O fick i sig en flaska välling på förmiddagen och jag trodde att han kanske skulle klara resan ändå. 20 minuter senare spydde han upp allt i vardagsrummet och det kändes som om det var droppen och någon resa skulle inte bli av. Tänkte inte utsätta mig för det helt enkelt. Men på någon minut eller så började lilla O att hoppa omkring och leka och springa runt och ett par timmar innan flyget skulle gå bestämde jag mig för att ta mig ut till flygplatsen och testa.
Resten är historia, nu sitter vi här i kära England igen. Lilla O blev jätteglad att se sin mamma och han somnade fint första natten. Natten till idag dock så insjuknade hela familjen och vi fick alla känna av bacillernas vrede. Vi är ännu inte helt krya här. Jag är helt säker på att lilla O sympatispydde här på morgonen då det var två dygn sedan han kastade upp senast. Märkligt.
Vad händer nu då? Michelle skall i helgen iväg på utflykt och jag å lilla O skall springa till S:t Andrews för att inköpa lite fotbollsbiljetter till Birmingham-Arsenal samt Birmingham-Liverpool.
That´s it folks! Dags att ta en vätskeersättningsdryck och slappa framför tvn en stund innan man vågar sig på någon mat.
Sköt om er nu så hörs vi snart igen! :-)
En helgalen kväll på kontoret blev det iallafall, då Tessan i vanlig ordning hade med sig en skara glada människor för att hälsa mig välkommen tillbaka och för att lyssna på mig och Daniel som då inte hade lirat tillsammans på två månader. Gick oväntat bra måste jag säga. Kvällen blev märkligare och märkligare då den ena let´s dance deltagaren efter den andre kom upp till kontoret. Fråga mig inte varför eller hur, det bara blev så. :-)
Lilla O fick också träffa sin bästa kompis under en hel förrmiddag och snacka om att dom lekte! Detta var dagen innan avresa tillbaka till kära England igen, och vi skulle sova hos mormor och morfar sistsa natten. Den natten blev en aning jobbigare än vad jag kunde önska. Lilla O blev magsjuk och kräktes hela natten, och på morgonen hade jag bestämt att inte åka över till England utan boka om resan till ett senare tillfälle. O fick i sig en flaska välling på förmiddagen och jag trodde att han kanske skulle klara resan ändå. 20 minuter senare spydde han upp allt i vardagsrummet och det kändes som om det var droppen och någon resa skulle inte bli av. Tänkte inte utsätta mig för det helt enkelt. Men på någon minut eller så började lilla O att hoppa omkring och leka och springa runt och ett par timmar innan flyget skulle gå bestämde jag mig för att ta mig ut till flygplatsen och testa.
Resten är historia, nu sitter vi här i kära England igen. Lilla O blev jätteglad att se sin mamma och han somnade fint första natten. Natten till idag dock så insjuknade hela familjen och vi fick alla känna av bacillernas vrede. Vi är ännu inte helt krya här. Jag är helt säker på att lilla O sympatispydde här på morgonen då det var två dygn sedan han kastade upp senast. Märkligt.
Vad händer nu då? Michelle skall i helgen iväg på utflykt och jag å lilla O skall springa till S:t Andrews för att inköpa lite fotbollsbiljetter till Birmingham-Arsenal samt Birmingham-Liverpool.
That´s it folks! Dags att ta en vätskeersättningsdryck och slappa framför tvn en stund innan man vågar sig på någon mat.
Sköt om er nu så hörs vi snart igen! :-)
tisdag 2 mars 2010
Står och solar i fönstret och njuter av vårvärmen här i B-ham. Det är dryga två veckor sedan jag uppdaterade denna blogg, men skriva för skrivandets skull är inte my cup of tea. Vissa är i Thailand, andra i vårvärmen i England, andra i vinterkalla Sverige. Ibland undrar jag ifall jag borde börja säsongarbeta istället och flytta från Sverige under vintertid, dock inte till Birmingham, men dit där man har det hyffsat torrt och varmt om dagarna.
Vad har hänt sen senast? Lilla O:s mormor har varit här i nästan en hel vecka! Lilla O sken av glädje, och jag måste säga att jag uppskattade att ha sällskap under dagarna, då Micha var tvungen att fortsätta sitt studerande, (dock inte lika intensivt). Mormor fick lära sig vilka lustiga barnprogram vi har här, och alla nya sånger vi nynnar på här på dagarna!
Jag räknar nu ner dagarna innan jag och O förflyttar oss till vårt fosterland igen. Om lite drygt en vecka är det dags at flyga med lillen igen, och dags att träffa vänner och äntligen få röra en gitarr och mina olika trummor igen! Hoppas att snön har smält något innan jag kommer hem, vill helst att SL skall fungera som det gjorde strax innan jag åkte över.
Träffade Sebastian Larsson här om dagen på Tesco, önskade honom lycka till i fortsättningen i Birmingham och de sista 10 matcherna i Premier League. Han såg minst sagt fundersam ut till en början, har nog inte hört någon prata Svenska (förrutom hans söta flickvän som gick bredvid honom) på ett bra tag. Han har det rätt trögt just nu med sitt lag. Hoppas det vänder!
Imorgon kommer Michelles syskon på besök, då blir det fart på stan igen! Cadbury World (choklad fabrik som finns här i B-ham) Sea World Center och mycket mer ska hinnas med på ett par dagar! Ska bli kul med nya gäster!
Vi har bomat en resa till Dublin också! I slutet av Mars bär det iväg över en helg med juste hotell och härliga miljöer! Det ser jag fram emot, egentligen den enda storstaden här i öriket som jag inte ännu besökt.
Vad har hänt sen senast? Lilla O:s mormor har varit här i nästan en hel vecka! Lilla O sken av glädje, och jag måste säga att jag uppskattade att ha sällskap under dagarna, då Micha var tvungen att fortsätta sitt studerande, (dock inte lika intensivt). Mormor fick lära sig vilka lustiga barnprogram vi har här, och alla nya sånger vi nynnar på här på dagarna!
Jag räknar nu ner dagarna innan jag och O förflyttar oss till vårt fosterland igen. Om lite drygt en vecka är det dags at flyga med lillen igen, och dags att träffa vänner och äntligen få röra en gitarr och mina olika trummor igen! Hoppas att snön har smält något innan jag kommer hem, vill helst att SL skall fungera som det gjorde strax innan jag åkte över.
Träffade Sebastian Larsson här om dagen på Tesco, önskade honom lycka till i fortsättningen i Birmingham och de sista 10 matcherna i Premier League. Han såg minst sagt fundersam ut till en början, har nog inte hört någon prata Svenska (förrutom hans söta flickvän som gick bredvid honom) på ett bra tag. Han har det rätt trögt just nu med sitt lag. Hoppas det vänder!
Imorgon kommer Michelles syskon på besök, då blir det fart på stan igen! Cadbury World (choklad fabrik som finns här i B-ham) Sea World Center och mycket mer ska hinnas med på ett par dagar! Ska bli kul med nya gäster!
Vi har bomat en resa till Dublin också! I slutet av Mars bär det iväg över en helg med juste hotell och härliga miljöer! Det ser jag fram emot, egentligen den enda storstaden här i öriket som jag inte ännu besökt.
tisdag 16 februari 2010
Fotboll vs Bowling = 0-10!!!!
I lördags lämnade jag Liberty Place och mina två käraste för att åka till West Bromwich för att se en fotbollsmatch. Jag tog god tid på mig innan avspark då min idé var att gå på pubben och äta en bit mat, läsa tidningen och dricka en pint eller två innan jag skulle ta bussen ut till Bromwich. Jag gick till Jewellery Quarters som ligger åt rätt håll och där bussarna går mot Brom, och jag hamnade på en ganska folktom pub runt halv tolv en lördag förrmiddag i Birmingham. Jag kikade runt en stund och valde att enbart ta en öl här då jag inte var säker på hur maten skulle vara. Det satt mest äldre gentlemän med pints i sin hand men jag satte mig ner och började läsa tidningen jag köpt på vägen ut till Jewellery Quarters. Gick igenom sportnyheterna och plötsligt såg jag att det stod West Bromwich - Reading och tänkte, där måste dom ha skrivit fel. WBA skulle ju möta mitt gamla favoritlag Sheffield Wednesday, och jag började stirra blint på vad som stod i tidningen. Det var en notis om vilka spelare som var skadade inför matchen och jag var fortfarande helt säker på att dom bara skrivit fel. Jag bläddrade vidare till en större artikel som nu handlade om FA cupen och omspel mellan West Brom och Reading och jag blev kall i kroppen, jag som sett fram emot denna lördag och fotboll igen. Jag ringde då Michelle som fick gå in på WBAs hemsida och där stod det klart och tydligt att matchen som jag skulle gå på var flyttad till i början av mars. Typiskt tänkte jag, och sa till Micha att jag då stannar kvar i stan och går och tittar på någon match på någon pub istället.
Så gjorde jag, jag lämnade den gamla folktomma pubben i Jewellery Quarters och gick mot centrum istället, passerade St Pauls Square, som ligger något ovanför de mer folktäta områderna i de centrala delarna och jag sneddade in på en gata som heter Newhall Street som skulle ta mig hela vägen in till pubbarna som visar matcherna live på storbildskärmar. Men jag stannade plötsligt utanför en som synes trevlig liten pub på Newhall Street och bestämnde mig för att gå in och kanske ta en matbit här för att inte hela tiden äta på samma pub som tidigare. Jag klev in och det var inte särskilt mycket folk här heller men bartendern var en yngre kille än på förra stället och vi började prata nästan omedelbart som jag klev in. Jag åt en underbar hamburgare med lökringar och goda pommes, och jag satt och glodde på en rugby match. För övrigt en sport vi borde ha i Sverige, grymt kul att titta på när man väl satt sig in i alla reglerna. Bartendern vars namn jag nu glömt, ni kommer senare förstå varför, slutade runt 4 och han försvann iväg utan att jag la märke till det då. Jag hade nämligen börjat prata med en kille som flyttat till Australien som nu hade kommit hem för en vecka för att träffa sina två systrar som också satt bredvid honom. Han berättade att han var en kock och fått någon sponsor som såg till att han kunde flytta till Downunder och arbeta som kock, fråga mig inte vad exakt han menade, men det var det han sa i allafall. Han hette Daniel (det kommer jag ihåg) och hans ena syster hette Danielle, vilket blev mer och mer förvirrande ju mer vi öl vi drack. Efter någon timme eller så kommer då plötsligt bartendern igen med en kompis till honom. Kompisen hade en batman tröja och hade färgat håret Svart och såg oerhört lustig och mesig ut. Ja, mesig, han var faktiskt oerhört geeky. Det visade sig att Daniels syskon kände bartendern och denna batmankille då dom tydligen studerar tillsammans så vi satte oss alla tillsammans och började diskutera både det ena och det andra. Daniels syskon var som natt och dag, den ena framåt och den andra lite mer tillbakadragen, och Daniel själv? Helt otroligt galen. Planerna var att gå ut på kvällen och Daniel skulle bestämt bowla med sina syskon och att jag och Bartendern och Batman skulle givetvis följa med. Ju längre vi satt där, runda efter runda började jag lära känna dessa människor så pass mycket att jag kände att jag bara måste ha en natt ute med dessa människor. Tyvärr i det läget fick bartendern ett samtal från sin "nästanflickvän" Vi skämtade högt om honom när han stod 10 meter bort och samtalade med henne, om hur hon körde med honom och han var tokkär. Vi kom alla överens om att han inte skulle försöka så hårt, utan ignorera henne en stund, men när han väl kom tillbaka till bordet och fick höra våra planer tyckte han inte det var någon bra idé. Synd!
Bartendern drog sig så småningom tillbaka till sin lägenhet där hans "nästanflickvän" tydligen väntade. Vi andra tog en taxi till bowlinghallen! 5 glada, relativt onyktra stövlade in och satte på oss bowlingskor och satte igång. Det var det sämsta jag sett! Jag var urusel, rent utsagt rent kass! Hade druckit tok för mycket för att bowla, men som tur var hade resten av gänget lika mycket i sig och bowlade lika dåligt, förrutom Batman! Hahah, svartfärgade håret, flummiga kläder, bowlingskor och något blyg, men han dominerade i bowlinghallen och vann förstås överlägset.
Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem, och när jag väl kom hem, väntade Micha på mig något oroande då min telefon hade dött tidigt på kvällen och utan batteri och något onykter glömmer man lätt bort hur fort tiden går. Nu ringde jag i och för sig på Batmobile ett par gånger, ja jag lånade Batmans mobil ett par gånger. Varje gång jag gjorde det, gick jag mot utgången då det var en typ av Discobowling vi höll på med, och jag såg hur orolig han blev varje gång, att jag skulle smita med hans batmobile.
Jag funderar skarpt på att återvända till denna bar och ta upp kontakten igen, dock har ju Daniel åkt tillbaka till Australien om jag förstod honom rätt, så vi får se om jag tänker leka Robin ytterligare en kväll :-)
Så ingen fotboll, men en ytterst trevlig kväll med några väldigt speciella människor i bowlinghallen!
Så gjorde jag, jag lämnade den gamla folktomma pubben i Jewellery Quarters och gick mot centrum istället, passerade St Pauls Square, som ligger något ovanför de mer folktäta områderna i de centrala delarna och jag sneddade in på en gata som heter Newhall Street som skulle ta mig hela vägen in till pubbarna som visar matcherna live på storbildskärmar. Men jag stannade plötsligt utanför en som synes trevlig liten pub på Newhall Street och bestämnde mig för att gå in och kanske ta en matbit här för att inte hela tiden äta på samma pub som tidigare. Jag klev in och det var inte särskilt mycket folk här heller men bartendern var en yngre kille än på förra stället och vi började prata nästan omedelbart som jag klev in. Jag åt en underbar hamburgare med lökringar och goda pommes, och jag satt och glodde på en rugby match. För övrigt en sport vi borde ha i Sverige, grymt kul att titta på när man väl satt sig in i alla reglerna. Bartendern vars namn jag nu glömt, ni kommer senare förstå varför, slutade runt 4 och han försvann iväg utan att jag la märke till det då. Jag hade nämligen börjat prata med en kille som flyttat till Australien som nu hade kommit hem för en vecka för att träffa sina två systrar som också satt bredvid honom. Han berättade att han var en kock och fått någon sponsor som såg till att han kunde flytta till Downunder och arbeta som kock, fråga mig inte vad exakt han menade, men det var det han sa i allafall. Han hette Daniel (det kommer jag ihåg) och hans ena syster hette Danielle, vilket blev mer och mer förvirrande ju mer vi öl vi drack. Efter någon timme eller så kommer då plötsligt bartendern igen med en kompis till honom. Kompisen hade en batman tröja och hade färgat håret Svart och såg oerhört lustig och mesig ut. Ja, mesig, han var faktiskt oerhört geeky. Det visade sig att Daniels syskon kände bartendern och denna batmankille då dom tydligen studerar tillsammans så vi satte oss alla tillsammans och började diskutera både det ena och det andra. Daniels syskon var som natt och dag, den ena framåt och den andra lite mer tillbakadragen, och Daniel själv? Helt otroligt galen. Planerna var att gå ut på kvällen och Daniel skulle bestämt bowla med sina syskon och att jag och Bartendern och Batman skulle givetvis följa med. Ju längre vi satt där, runda efter runda började jag lära känna dessa människor så pass mycket att jag kände att jag bara måste ha en natt ute med dessa människor. Tyvärr i det läget fick bartendern ett samtal från sin "nästanflickvän" Vi skämtade högt om honom när han stod 10 meter bort och samtalade med henne, om hur hon körde med honom och han var tokkär. Vi kom alla överens om att han inte skulle försöka så hårt, utan ignorera henne en stund, men när han väl kom tillbaka till bordet och fick höra våra planer tyckte han inte det var någon bra idé. Synd!
Bartendern drog sig så småningom tillbaka till sin lägenhet där hans "nästanflickvän" tydligen väntade. Vi andra tog en taxi till bowlinghallen! 5 glada, relativt onyktra stövlade in och satte på oss bowlingskor och satte igång. Det var det sämsta jag sett! Jag var urusel, rent utsagt rent kass! Hade druckit tok för mycket för att bowla, men som tur var hade resten av gänget lika mycket i sig och bowlade lika dåligt, förrutom Batman! Hahah, svartfärgade håret, flummiga kläder, bowlingskor och något blyg, men han dominerade i bowlinghallen och vann förstås överlägset.
Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem, och när jag väl kom hem, väntade Micha på mig något oroande då min telefon hade dött tidigt på kvällen och utan batteri och något onykter glömmer man lätt bort hur fort tiden går. Nu ringde jag i och för sig på Batmobile ett par gånger, ja jag lånade Batmans mobil ett par gånger. Varje gång jag gjorde det, gick jag mot utgången då det var en typ av Discobowling vi höll på med, och jag såg hur orolig han blev varje gång, att jag skulle smita med hans batmobile.
Jag funderar skarpt på att återvända till denna bar och ta upp kontakten igen, dock har ju Daniel åkt tillbaka till Australien om jag förstod honom rätt, så vi får se om jag tänker leka Robin ytterligare en kväll :-)
Så ingen fotboll, men en ytterst trevlig kväll med några väldigt speciella människor i bowlinghallen!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
