I lördags lämnade jag Liberty Place och mina två käraste för att åka till West Bromwich för att se en fotbollsmatch. Jag tog god tid på mig innan avspark då min idé var att gå på pubben och äta en bit mat, läsa tidningen och dricka en pint eller två innan jag skulle ta bussen ut till Bromwich. Jag gick till Jewellery Quarters som ligger åt rätt håll och där bussarna går mot Brom, och jag hamnade på en ganska folktom pub runt halv tolv en lördag förrmiddag i Birmingham. Jag kikade runt en stund och valde att enbart ta en öl här då jag inte var säker på hur maten skulle vara. Det satt mest äldre gentlemän med pints i sin hand men jag satte mig ner och började läsa tidningen jag köpt på vägen ut till Jewellery Quarters. Gick igenom sportnyheterna och plötsligt såg jag att det stod West Bromwich - Reading och tänkte, där måste dom ha skrivit fel. WBA skulle ju möta mitt gamla favoritlag Sheffield Wednesday, och jag började stirra blint på vad som stod i tidningen. Det var en notis om vilka spelare som var skadade inför matchen och jag var fortfarande helt säker på att dom bara skrivit fel. Jag bläddrade vidare till en större artikel som nu handlade om FA cupen och omspel mellan West Brom och Reading och jag blev kall i kroppen, jag som sett fram emot denna lördag och fotboll igen. Jag ringde då Michelle som fick gå in på WBAs hemsida och där stod det klart och tydligt att matchen som jag skulle gå på var flyttad till i början av mars. Typiskt tänkte jag, och sa till Micha att jag då stannar kvar i stan och går och tittar på någon match på någon pub istället.
Så gjorde jag, jag lämnade den gamla folktomma pubben i Jewellery Quarters och gick mot centrum istället, passerade St Pauls Square, som ligger något ovanför de mer folktäta områderna i de centrala delarna och jag sneddade in på en gata som heter Newhall Street som skulle ta mig hela vägen in till pubbarna som visar matcherna live på storbildskärmar. Men jag stannade plötsligt utanför en som synes trevlig liten pub på Newhall Street och bestämnde mig för att gå in och kanske ta en matbit här för att inte hela tiden äta på samma pub som tidigare. Jag klev in och det var inte särskilt mycket folk här heller men bartendern var en yngre kille än på förra stället och vi började prata nästan omedelbart som jag klev in. Jag åt en underbar hamburgare med lökringar och goda pommes, och jag satt och glodde på en rugby match. För övrigt en sport vi borde ha i Sverige, grymt kul att titta på när man väl satt sig in i alla reglerna. Bartendern vars namn jag nu glömt, ni kommer senare förstå varför, slutade runt 4 och han försvann iväg utan att jag la märke till det då. Jag hade nämligen börjat prata med en kille som flyttat till Australien som nu hade kommit hem för en vecka för att träffa sina två systrar som också satt bredvid honom. Han berättade att han var en kock och fått någon sponsor som såg till att han kunde flytta till Downunder och arbeta som kock, fråga mig inte vad exakt han menade, men det var det han sa i allafall. Han hette Daniel (det kommer jag ihåg) och hans ena syster hette Danielle, vilket blev mer och mer förvirrande ju mer vi öl vi drack. Efter någon timme eller så kommer då plötsligt bartendern igen med en kompis till honom. Kompisen hade en batman tröja och hade färgat håret Svart och såg oerhört lustig och mesig ut. Ja, mesig, han var faktiskt oerhört geeky. Det visade sig att Daniels syskon kände bartendern och denna batmankille då dom tydligen studerar tillsammans så vi satte oss alla tillsammans och började diskutera både det ena och det andra. Daniels syskon var som natt och dag, den ena framåt och den andra lite mer tillbakadragen, och Daniel själv? Helt otroligt galen. Planerna var att gå ut på kvällen och Daniel skulle bestämt bowla med sina syskon och att jag och Bartendern och Batman skulle givetvis följa med. Ju längre vi satt där, runda efter runda började jag lära känna dessa människor så pass mycket att jag kände att jag bara måste ha en natt ute med dessa människor. Tyvärr i det läget fick bartendern ett samtal från sin "nästanflickvän" Vi skämtade högt om honom när han stod 10 meter bort och samtalade med henne, om hur hon körde med honom och han var tokkär. Vi kom alla överens om att han inte skulle försöka så hårt, utan ignorera henne en stund, men när han väl kom tillbaka till bordet och fick höra våra planer tyckte han inte det var någon bra idé. Synd!
Bartendern drog sig så småningom tillbaka till sin lägenhet där hans "nästanflickvän" tydligen väntade. Vi andra tog en taxi till bowlinghallen! 5 glada, relativt onyktra stövlade in och satte på oss bowlingskor och satte igång. Det var det sämsta jag sett! Jag var urusel, rent utsagt rent kass! Hade druckit tok för mycket för att bowla, men som tur var hade resten av gänget lika mycket i sig och bowlade lika dåligt, förrutom Batman! Hahah, svartfärgade håret, flummiga kläder, bowlingskor och något blyg, men han dominerade i bowlinghallen och vann förstås överlägset.
Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem, och när jag väl kom hem, väntade Micha på mig något oroande då min telefon hade dött tidigt på kvällen och utan batteri och något onykter glömmer man lätt bort hur fort tiden går. Nu ringde jag i och för sig på Batmobile ett par gånger, ja jag lånade Batmans mobil ett par gånger. Varje gång jag gjorde det, gick jag mot utgången då det var en typ av Discobowling vi höll på med, och jag såg hur orolig han blev varje gång, att jag skulle smita med hans batmobile.
Jag funderar skarpt på att återvända till denna bar och ta upp kontakten igen, dock har ju Daniel åkt tillbaka till Australien om jag förstod honom rätt, så vi får se om jag tänker leka Robin ytterligare en kväll :-)
Så ingen fotboll, men en ytterst trevlig kväll med några väldigt speciella människor i bowlinghallen!
tisdag 16 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
Bilar och sånt...
Pratade med en gentleman här om dagen om engelsmännens bilvanor. Han beskrev det närmast som man här borta har en manisk föreställning att om man inte kör en fin bil så saknar man status i samhället. Nu pratar jag inte om enkla BMWs eller normala Mercedesbilar utan om Porsche, Aston Martin, Ferrari och alla de andra extremt dyra bilarna som finns. Vart du än tittar så kommer ett vidunder åkande. Skulle jag som turist komma till Stockholm skulle jag undra vilket u-land jag hamnat i om man tittar på alla skräphögar som åker omkring på våra vägar därhemma. Är bilar så hemskt mycket dyrare i Sverige än någon annnanstans? Gentlemannen sa att bilar är dyra i England med, men att man helt enkelt prioriterar bilen som ett andra hem, och om man sitter mycket i bilen, då skall folk se att man har det bra. Tittade lite snabbt på vad bilarna kostar här i England och dom är faktiskt billigare, t.o.m SAAB och Volvo är billigare... Det är märkligt.
Kör man en BMW i Sverige är det fint, här kör man den lyxigaste BMWn som finns och man är långt ifrån att vara någon lyxglidare. Små sportbilar vimlar det utav, Supror, Eclipse, små Audi TTs, nyaste modellen, allt rullar här, och det är inte en utav varje, utan masvis utav ALLT.
Det kanske är så att man hellre har en cool bil än att ha ett hem som är utav god standard. Alla dessa heltäckningsmattor istället för fina trägolv, vad vet jag? Jag har faktiskt börjat gilla vår heltäckningsmatta här hemma. Det är mjukt och lent å gå på, och lilla O älskar att slänga sig på golvet nu när det är så mjukt. Jag kanske rent utav installerar en heltäckningsmatta när jag kommer hem och köper mig en Aston Martin, med ratten på fel sida, för vänstertrafik är inte så dumt ändå.... Ja, jag har vant mig. :-)
Har inte bloggat på ett tag, kan bero på att världen runt omkring en inte är så ny längre. Allt blir liksom till en vana tillslut, men jag lovar att fortsätta skriva så fort andan faller in, och dessa små vardagliga ting kan faktiskt vara intressanta att både skriva och läsa om.
I helgen blir det fotboll, (som vanligt) min första Championship match är på G. West Bromwich som faktiskt leder serien som vi skulle kalla för Superettan där hemma i Sverige tar sig an Sheffield Wednesday. Ska bli kul. West Brom är en egen liten stad i staden kan man säga här i B-ham. Det blir en fin liten dagsutflykt för mig på Lördag.
That´s it for now folks!
Kör man en BMW i Sverige är det fint, här kör man den lyxigaste BMWn som finns och man är långt ifrån att vara någon lyxglidare. Små sportbilar vimlar det utav, Supror, Eclipse, små Audi TTs, nyaste modellen, allt rullar här, och det är inte en utav varje, utan masvis utav ALLT.
Det kanske är så att man hellre har en cool bil än att ha ett hem som är utav god standard. Alla dessa heltäckningsmattor istället för fina trägolv, vad vet jag? Jag har faktiskt börjat gilla vår heltäckningsmatta här hemma. Det är mjukt och lent å gå på, och lilla O älskar att slänga sig på golvet nu när det är så mjukt. Jag kanske rent utav installerar en heltäckningsmatta när jag kommer hem och köper mig en Aston Martin, med ratten på fel sida, för vänstertrafik är inte så dumt ändå.... Ja, jag har vant mig. :-)
Har inte bloggat på ett tag, kan bero på att världen runt omkring en inte är så ny längre. Allt blir liksom till en vana tillslut, men jag lovar att fortsätta skriva så fort andan faller in, och dessa små vardagliga ting kan faktiskt vara intressanta att både skriva och läsa om.
I helgen blir det fotboll, (som vanligt) min första Championship match är på G. West Bromwich som faktiskt leder serien som vi skulle kalla för Superettan där hemma i Sverige tar sig an Sheffield Wednesday. Ska bli kul. West Brom är en egen liten stad i staden kan man säga här i B-ham. Det blir en fin liten dagsutflykt för mig på Lördag.
That´s it for now folks!
onsdag 3 februari 2010
Tesco=ICA Maxi...
Ja, nu har jag gått och irriterat mig länge nog på dessa idiotiska, vad ska jag kalla dom, abnormaliteter kanske? Vi går och handlar vår mat och dryck, ja till och med tv och dvds och dammsugare på något som kallas Tesco här borta. Tesco skulle jag vilja likna vid en ICA Maxi butik hemma i Sverige. Nu har det gått någon månad och man har lärt sig hur systemet fungerar med poängkort och alla rutiner man har när man går i en "Supermarket". Rutinerna skiljer sig dock avsevärt mot vad man är van vid därhemma. Man är van vid att få hyffsad hjälp när man frågar vart man kan finna en viss vara, och man kan framförallt ta det lite lugnt när man skall packa sina varor i sina plastpåsar eller medtagna kassar när man handlat klart. Nej, nej, här får man ta seden dit man kommer. Jag har sååån stor vilja att hålla möte med personalen på Tesco och berätta "hur" man skall göra, men det tänker jag förstås inte göra.....än.
I Sverige får jag en känsla av, givetvis efter ha jobbat i denna bransch under så många år, att allt är faktiskt väldigt bra genomtänkt. Med personal som inte står och dräller, eller personal som inte har en aning om vart man kan hitta en sån enkel sak som "bea" trots att personen i fråga jobbar på den avdelningen. Sedan att det inte finns någon "bea" i detta land är en helt annan fråga!
Skall jag fortsätta? Ja, jag måste, kassalinjen, och den oerhört dumma lösningen dom har med packningen utav det man är på väg att handla. Där står man, i kön, med sin vagn och tittar på kunden framför en som lagt upp alla sina varor på bandet och inväntar nu i sin tur på att kunden före skall bli klar med att packa klart. Japp, det finns bara ett band. Och bandet framför kassan är brett och långt, medan bandet bakom kassan där allt hamnar efter att ha blivit scannat är huuur kort som helst! Man måste alltså ifall man är.., som jag, något stressad och vill vara effektiv packa medan alla varor blir vartefter klara med scanningen.
Där står jag med barnvagnen, lilla O i den såklart, påsar upp över öronen, jag kämpandes med packningen för att inte kunderna bakom skall tycka att jag är slö, eller långsam, och när kassörskan är klar med allt, räcker jag fram mitt Tesco "poängkort" som även det skall scannas. Innan hon ens gjort detta, har jag snabb som jag är, stoppat in mitt visakort i kortläsaren och slår min pinkod. Stolt väntar jag nu på att kvittot skall komma ut ur kassan för nu kunde jag faktiskt inte vara snabbare än vad jag var, och jag blänger tillbaka mot kunderna bakom mig som ser måttligt roade ut åt mitt sätt att vara. Jag kommer till det så småningom....
Jag väntar, och tillslut väser kassörskan något på någon märklig engelsk dialekt att jag måste ta ut mitt kort igen om jag vill ha mina poäng. Ok, tänkte jag, och drar ut det. Då blippar hon plötsligt mitt poängkort mot scannern och säger, nu kan du göra om det du gjorde med ditt kort... Jag stoppar in kortet igen och slår min pinkod stressad över att jag tre gånger var tvungen och säga "-Sorry, what did you just said? till kassörskan. Deras system tillåter alltså inte att man i förväg kan stoppa in betalmedlet innan man scannar poängkortet, men man måste packa allt innan man betalat, förvirrat onekligen....
Jag trodde att jag hade gjort det bästa man kunde i dessa köer, packat klart allt, sett till att lilla O var tyst medan vi var i kön, varit redo att betala innan ens kassörskan frågat, haft mitt poängkort redo, ja allt! Best of luck, next time....
Ja, jag kommer att lära mig tillslut. Nu är det så att jag är långt ifrån att vara den sämsta på detta, snarare tror jag nog att jag har rekordet på att göra dessa manövrar kvickas utav alla engelsmän. Jo, det går förjävligt lååångsamt i dessa köer.... Gamla tanter utan hjälp med sina rullatorer eller tunga mjölkpaket, familjen perfekt med sina två ungar med en hysterisk mamma, och en slapphänt pappa görandes försök att vara effektiva. Nej,nej,nej, engelsmännen har ingen koll på de tre P:na
Produktivitet
Personal
Presentation.
Jag hittar på förstås, men målet är att ge en bild över hur annorlunda det är här. Sedan måste jag höja England till skyarna över vilken fantasisk brödhylla dom har. I Sverige är det antingen rostat eller något rågbröd i en liten länga i butiken, här pratar vi hyllmeter på hyllmeter med allt du kan tänka dig. Riktigt nice faktiskt. Utbudet på allt är så mycket mer än hemma i "normala" Sverige. Allt som finns i Sverige har vi hittills hittat (förrutom bea) och mycket, mycket mer. Vem har sagt att engelsmännen inte äter bra mat? Eller så kanske dom bara handlar fel mat, vad vet jag...
I Sverige får jag en känsla av, givetvis efter ha jobbat i denna bransch under så många år, att allt är faktiskt väldigt bra genomtänkt. Med personal som inte står och dräller, eller personal som inte har en aning om vart man kan hitta en sån enkel sak som "bea" trots att personen i fråga jobbar på den avdelningen. Sedan att det inte finns någon "bea" i detta land är en helt annan fråga!
Skall jag fortsätta? Ja, jag måste, kassalinjen, och den oerhört dumma lösningen dom har med packningen utav det man är på väg att handla. Där står man, i kön, med sin vagn och tittar på kunden framför en som lagt upp alla sina varor på bandet och inväntar nu i sin tur på att kunden före skall bli klar med att packa klart. Japp, det finns bara ett band. Och bandet framför kassan är brett och långt, medan bandet bakom kassan där allt hamnar efter att ha blivit scannat är huuur kort som helst! Man måste alltså ifall man är.., som jag, något stressad och vill vara effektiv packa medan alla varor blir vartefter klara med scanningen.
Där står jag med barnvagnen, lilla O i den såklart, påsar upp över öronen, jag kämpandes med packningen för att inte kunderna bakom skall tycka att jag är slö, eller långsam, och när kassörskan är klar med allt, räcker jag fram mitt Tesco "poängkort" som även det skall scannas. Innan hon ens gjort detta, har jag snabb som jag är, stoppat in mitt visakort i kortläsaren och slår min pinkod. Stolt väntar jag nu på att kvittot skall komma ut ur kassan för nu kunde jag faktiskt inte vara snabbare än vad jag var, och jag blänger tillbaka mot kunderna bakom mig som ser måttligt roade ut åt mitt sätt att vara. Jag kommer till det så småningom....
Jag väntar, och tillslut väser kassörskan något på någon märklig engelsk dialekt att jag måste ta ut mitt kort igen om jag vill ha mina poäng. Ok, tänkte jag, och drar ut det. Då blippar hon plötsligt mitt poängkort mot scannern och säger, nu kan du göra om det du gjorde med ditt kort... Jag stoppar in kortet igen och slår min pinkod stressad över att jag tre gånger var tvungen och säga "-Sorry, what did you just said? till kassörskan. Deras system tillåter alltså inte att man i förväg kan stoppa in betalmedlet innan man scannar poängkortet, men man måste packa allt innan man betalat, förvirrat onekligen....
Jag trodde att jag hade gjort det bästa man kunde i dessa köer, packat klart allt, sett till att lilla O var tyst medan vi var i kön, varit redo att betala innan ens kassörskan frågat, haft mitt poängkort redo, ja allt! Best of luck, next time....
Ja, jag kommer att lära mig tillslut. Nu är det så att jag är långt ifrån att vara den sämsta på detta, snarare tror jag nog att jag har rekordet på att göra dessa manövrar kvickas utav alla engelsmän. Jo, det går förjävligt lååångsamt i dessa köer.... Gamla tanter utan hjälp med sina rullatorer eller tunga mjölkpaket, familjen perfekt med sina två ungar med en hysterisk mamma, och en slapphänt pappa görandes försök att vara effektiva. Nej,nej,nej, engelsmännen har ingen koll på de tre P:na
Produktivitet
Personal
Presentation.
Jag hittar på förstås, men målet är att ge en bild över hur annorlunda det är här. Sedan måste jag höja England till skyarna över vilken fantasisk brödhylla dom har. I Sverige är det antingen rostat eller något rågbröd i en liten länga i butiken, här pratar vi hyllmeter på hyllmeter med allt du kan tänka dig. Riktigt nice faktiskt. Utbudet på allt är så mycket mer än hemma i "normala" Sverige. Allt som finns i Sverige har vi hittills hittat (förrutom bea) och mycket, mycket mer. Vem har sagt att engelsmännen inte äter bra mat? Eller så kanske dom bara handlar fel mat, vad vet jag...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
