Birmingham - Tottenham 1-1

Här kommer då lite bilder från Premier League matchen mellan Seb Larssons Birmingham och Tottenham. Jag började dagen på en pub en liten bit ifrån arenan. Det var strålande fint väder och solen värmde fint utanför puben. Till skillnad från Sverige får man tydligen stå på trottoaren och på vägen utanför puben och dricka sin öl. Träffade ett par väldigt trevliga killar som jag snackade fotboll och Sverige med.



Dags sedan att ta sig till arenan, och på platsen där ägarens parkeringsplats är utanför arenan stod en nytvättad röd ferrari. Birmingham ägs om jag inte minns fel utav en förmögen asiat (som snart alla lag gör i England).

Matchen då? Ja, Birmingham började minst sagt darrigt och det tog egentligen hela första halvleken innan dom fick fart på spelet. Sebastian Larsson var som alla andra spelare i B-ham relativt osynlig.

Rättvist gjorde Defoe 1-o till Tottenham i slutet av första halvlek, ett snyggt mål, och ett mycket kraftfullt avslut utav Defoe, engelsk landslagsman.


Det var nästan fullsmockat på arenan. St. Andrews är en relativt gammal och omodern arena. Rymmer drygt 30.000 åskådare men atmosfären är bra! Det sjungs ständigt och Tottenham fansen var inte dåliga dom heller.




En allt genom trevlig lördag eftermiddag, som slutade lugnt hemma framför tvn med ett glas vin.

Idag söndag har vi inte gjort mycket, Michelle har varit på universitetet hela dagen och jag och lilla O har mest degat omkring i lägenheten, han lekandes med sina leksaker och jag framför finalen i Australian Open på tv mellan den omöjlige Federer mot det inhemska hoppet Andy Murray. Federer vann förstås med tre raka set. Murray var bra, men hade egentligen ingen chans idag.

Dags att lägga lilla O nu, sedan blir det nog en film för mig och Michelle, får se vilken det blir!
Micha hälsar här bakom mig att det blir Bride Wars, då blir pappa J utan film denna kväll också... Dessa romantiska komedier borde bli förbjudna! :-)

Vispar

Idag har jag och lilla O besökt en musikaffär något utanför city centre här i B-ham. Som vanligt promenerar jag runt omkring i staden, känns lättast så än att leta efter vilken buss som är rätt. Lätt att man hamnar fel om man säger så. Hade vi haft en stegräknartävling skulle jag nog tro att jag vinner :-)

I vilket fall som helst var jag ute efter ett par "vispar". Sådana som trummisar använder när det inte ska låta så "snärtigt" på trumman. Varför? Jo, Danne visade ett klipp från Youtube där en kille satt och slog med ett par vispar rakt på bordet och stampade med foten för att få basen, och det lät klockrent. Bifogar länken här;

http://www.youtube.com/watch?v=DPHOx6vFAME&feature=channel

Coolt tyckte vi och nu är det alltså dags för mig att börja träna att slå på vad som helst :-)

Här är då mina nya lekkamrater!


That´s it for now folks!

TV time

Måndagen blev en lugn sådan, Michelle åkte iväg tidigt på morgonen till Universitetet och jag och lilla O började morgonen med att äta lite mackor och honey puffs! Det var kallt och grått ute så det fick bli en lugn pappadag inomhus denna måndag. Första dagen egentligen här i England som jag faktiskt inte gjorde en enda utflykt till något. Alltså därför inget att blogga om, men idag är det tisdag, och jag har precis varit iväg med O till The Currys, en jättelik affär med enbart tv och datorprylar. Enorm affär. Vi har inte haft någon tv de första veckorna då vi prutade på hyran, vågade vi inte be om en tv också. (Vi fick mycket annat kan tilläggas) Så, jag gick helt sonika och köpte oss en helt ny LG flatscreen 23tums tv, full HD för det humana priset av 209 pund. Lite drygt 2.400:- Dags då att med en "Old Speckled Hen" i ena handen och tvn i den andra, installera den och sätta den på sin lilla fot.

Först innan vi kom tillbaka till vår lägenhet gick vi alltså till The Currys, som ligger i det enorma köpcentrat The Bullring. En magnifik byggnad med många våningar och väääldigt högt i tak. Alltid massvis med folk, men eftersom det är så luftigt mellan både butiker och bredden på gångarna man går i, så blir det alrig trångt. Precis så det skall vara. I Sverige packar man allt bredvid varandra och försöker ta vara på varje kvadratmeter, vilket gör det hela instängt, det gör man inte här i B-ham. Skönt tycker jag! Lilla O och jag köpte vår tv och jag började traska tillbaka (15 min promenad till lägenheten), lilla O i vagnen och hans lilla hund, även kallad "hunden" och jag styrandes på barnvagnen med en hand och en tv under den andra armen. Detta såg säkert rätt lustigt ut. Tror nog inte att det är alltför vanligt att en 30- årig kille styr en barnvagn med en vild liten O viftande med sin uppstoppade hund och en tv under armen, i rasande fart mitt på New Street. Det var ganska tugnt och bökigt då kartongen saknade handtag tyvärr. I vilket fall som helst fick jag ett antal märkliga blickar innan vi äntligen var hemma!

Nu sover lilla O och tvn är väl fungerande och ölen är uppdrucken framför den ;-)

39.725

så många åskådare såg FA-cup matchen på Villa Park igår lördag. Jag satt väldigt nära innerplan och hade en ytterst trevlig lördag. Den började med att jag tog ett par öl på ett par pubar inne i B-hams centrala delar (tog en bild på en vy utanför en pub jag var på) innan jag tåg tåget ut mot arenan. Väl på plats strömmade det in folk från alla håll och kanter och jag tog mig in på Aston Hotell som ligger ett stenkast från arenan. Här var det redan fullsmockat med folk en och en halv timme innan match, och alla var glada och hade en öl i handen och stirrade blint upp mot en tv som hängde uppe på väggen. Chelsea tog sig an Preston i deras 4:e omgång av FA-cupen. Hann aldrig se klart den matchen men Chelsea ledde med 2-0 när alla började bege sig in mot Villa Park.

In så på matcharenan och jag trodde ärligt talat att Brighton inte skulle dra fullt hus men det gjorde dom alltså nästan. Runt 43.000 tar Villa Park och nu kom nästan 40.



Matchen då? Jo den slutade 3-2 till Aston Villa, en bra match där dock inte Aston Villa kom upp i toppklass med sitt spel. Mestadels för att dom lät stjärnor vila och spelade med yngre förmågor. Men James Milner spelade, och han är het just nu.



Var tvungen att ta en bild på Martin O´neil också, en riktigt cool tränare som kör med mjukisbyxor och fotbollsskor trots att han knappast kommer springa in på plan å lira boll själv. Han var Henrik Larssons tränare i Celtic där Henrik blev klassad som en gud av både fans och tränaren O´neil. Han verkar vara en sympatisk figur.

Nästa match? Ja det blir nästa lördag på St. Andrews där Birmingham tar emot Tottenham.

West Bromwich

Jag var tvungen att ta mig ut till en förrort som heter West Bromwich då denna lilla byhåla har ett lag som kommer möta mitt favoritlag Sheffield Wednesday den 13:e februari. Sagt och gjort jag fixade en biljett med möda och besvär kan jag säga. Ska jag dra hela historien?

Nåväl.... den började med.............

Att jag och lilla O skulle ta oss till de berömnda Jewellery Quarters här i Birmingham. Jag och Michelle har snuddat lite vid dessa kvarter när vi i oktober var här för att reka lite inför vår flytt, men vi såg föga vad jag nu beskådade tillsammans med O.. Jag stövlade rakt in i "The diamonds
Paradise" Alltså, jag har inte sett mer glitter och små fina kvartersbutiker i hela mitt liv. Det var diamanter i alla hörn och kanter vart jag än gick. Lilla O somande överaskande precis när jag tog en bild över "lilla Big Ben" i en rondell.

såg ni förresten hur grönt det var i gräset brevid lilla O i vagnen?

Jag förstår inte hur det kan vara på detta viset, för 2 veckor sedan låg dessa landskap djupt insnöat såsom Sverige gör. Stockholm har juh knappast snö hela vintern, men gräset blir brunt ändå. Skall ta reda på vilket gräs dom använder här, och odla lite utav detta hemma på tomten själv! Bilden gör sig inte rättvis, det var faktiskt grönare än du kan tänka dig en januaridag i Birmingham.

Ok, låt oss skippa gräset en aning :-) så fortstter vi vår färd mot West Bromwich. Mina planer var att knata till Jewellery Quarters för att ta ett tåg ett par stationer fram till West Bromwich. Väl framme, efter att ha myst omkring i dessa fantastiska kvarter så hittade jag tågstationen, dock utan någon som säljer någon biljett. Jag trevade mig fram i djungeln av tåg som går kors och tvärs, och bestämnde mig för att skippa tåget och ta en buss istället. Sagt och gjort, bussen kom och 15 min senare var jag framme s

Biljetten köpt till matchen den 13:e februari mellan WBA-Sheffield Wednesday och jag skuttade glatt vidare mot bussen som skulle ta mig tillbaka mot de centrala delarna av Birmingham igen. Lilla O sov fortfarande medan jag klev på bussen, och jag ställde mig där vagnar eller rullstolar vanligtvis skall stå i bussen, och sneglade ner mot sätena precis bredvid. Där satt två unga tjejer, en lite rundare om magen, med en piercing i läppen, och en jätteliten tjej med den minsta munnen jag någonsin sett. Dom höll varandra i handen och sneglande mot mig där jag stod och höll barnvagnen. Bussturen var ryckig, då det var rejält med trafik mellan Bromwich och B-ham denna förmiddag, och O lättade på ögonbrynen och vaknade samtidigt som bussen sa Phhhyyyssss vid en hållplats. Lilla O stoppar då upp huvudet från vagnen där han snällt sov, och de två lesbiska flickorna fick syn på hans kalufs och utbrast; OOOOOOOooooo I want one of these!!!! My God, he is the cutest looking thing I ever seen!!! Varför blev du då flata, tänkte jag....

Bussturen blev värre och värre då trafiken blev helt stillastående, mitt framför mig hade jag en kinesisk familj som kämpade med att få sin lilla son att hålla klaffen då han nyss gjorde sig illa på ett utav de säten man kan fälla ner bredvid vagnen som man har vid sidan av säterna. Kineserna tjattrade och flatorna berömnde lilla O:s ögonfransar och hans lockar bakom öronen och jag stod pinsamt tyst i mitten och hoppades att denna bussresa snart var slut.

Den tog slut givetvis efter köer och åter köer, och jag kunde traska hem med en glad O i vagnen och en ny fotbollsbiljett rikare, och innan jag kom hem lyckades jag få hem ett gott rött vin som vi nu njuter av i vår soffa.

Aston Villa

Idag hamnade jag och lilla O lite fel när vi skulle ta oss ut till Aston Villas hemmaplan Villa Park. Tåget som skulle ta oss ut till en station som heter Witton stannade aldrig på den stationen utan tutade vidare mot en station långt långt vidare ut mot Walsall. Inget att göra än att hoppa av och ta ett annat tåg tillbaka. Det är lite utav en djungel denna kollektivtrafik. Man vet aldrig ifall dom bara skippar en station eller inte. Jag till och med frågade mig fram vilket tåg jag skulle ta, men ändå blev det som sagt var fel. O var hyffsat glad i vagnen, fick muta honom något med lite Honey Cherios då han helst av allt ville vara ute och känna på regnet. Japp, det regnar här just nu...


I vilket fall som helst var planen att köpa en biljett till matchen den 10:e februari mellan
Aston Villa - Manchester United.

Väl framme vid biljettkassorna var det en lång kö. Aston Villa skall möta Blackburn Rovers ikväll i semifinalen av ligacupen vilket alla tydligen köpte biljetter till. Tillslut blev det äntligen min tur, lilla O hade varit lugn som en filbunke i vagnen, och gamla damer, ja faktiskt, det var gamla damer i kön till biljetterna till fotbollsmatcherna, flest damer faktiskt, snurrigt är det här, och fotboll var det enda dom pratade om. Här och var stack dom in med ett par välvalda ord till Oscar, såsom God bless you, adorable, you sleepy boy? Villa fan, are ya? Puh, trodde jag skulle dö för en stund. Lilla O flirtade tydligt med sina långa ögonfransar.

Som, sagt nu var det min tur at handla biljetter till matchen mot United lite längre fram i februari, men det var lättare sagt än gjort. För att köpa en biljett till en Villa match mot några av dom större och bättre lagen i Premier League måste du ha köpt en biljett tidigare till en "mindre sevärd" match, så där stod jag nu utan min biljett till denna fantastiska match och bestämnde mig då kvickt att i helgen får det bli fotboll igen! Aston Villa möter Brighton i 4:e omgången i FAcupen nu på lördag på Villa Park, och jag slog till, och fick på så sätt ett Referens nummer som jag kan ange när jag skall boka min biljett till United matchen. Så fick det bli, på lördag smäller det! Min första FA-cup match "live" kommer gå av stapeln. Dags att börja plugga in Brighton ett par dagar nu då! :-)
Går den på tv i Sverige, kika efter mig då, jag bokar alltid mina biljetter längst ner intill gräsmattan så man känner av "hettan" på plan. Be mig inte "streaka" det är fortfarande för kallt och regnigt för den konsten. ;-) Det vore jobbigt att bli portad på en arena som man helst vill se fler matcher på under min vistelse här i B-ham!

Imorgon? West Bromwich, en förort till Birmingham som har ett lag i Championship. Ska kika om dom kanske har en match mot Sheffield Wednesday som är ett favoritlag jag har sedan tipsextra på SVT. Oj, tittade visst in på deras hemsida lite snabbt, vissat lirar dom mot Sheffield hemma den 13:e februrari, bokat och klart imorgon då! :-)

En resa i fotbollens tecken.

Igår, måndags tog jag och lilla O ett tåg för att hälsa på Wolverhampton, en stad som ligger nära Birmingham, kalla det Södertälje om ni vill, geografiskt sätt. En fin liten stadskärna med en imponerande klosterbyggnad mitt i centrum (bilden nedan)




Mitt huvudmål var dock att få syn på Wolverhamptons egna stoltet, Wolverhampton Wanderers, ett klassiskt engelskt fotbollslag som lyckats ta sig upp i Premier League inför denna säsong. Det var promenad avstånd till den gula arenan, även kallad Molineux, och jag lyckades traska runt hela bygget med en glad liten O i vagnen (han fick en pikétröja med Wolves färger på)



Det vilade en lugn och harmonisk atmosfär runt hela kvarteret, och alla hälsade och tittade på mig och lilla O när vi gick från hörn till hörn och fotograferade omgivningen.



Jag funderade länge på ifall jag skulle slå till och köpa mig en biljett till matchen på Lördag i FA-cupen mellan Wolves-Crystal Palace men jag hade planer på att under morgondagen (läs idag) åka till St. Andrews och kika på biljetter där istället (Birmingham Citys hemmaarena).




Så, nu till nutiden, har precis kommit hem efter en liten utflykt som skulle ta mig till St. Andrews. Arenorna här i Birmingham ligger något utanför stadskärnan och ut till förorterna och jag har inte hunnit lära mig hur alla tusentals bussar åker här ännu, men tåg är ju alltid ett lätt sätt, (trodde jag) St. Andrews ligger nära en tågstation som heter Bordesley, men den stationen är inte öppen då det inte spelas match, fick jag lära mig idag, utan jag fick åka till nästa station som hette Small Heath vilket enligt en snäll person på tåget sa var lite drygt en 10-minuters promenad ifrån St. Andrews. Jag klev av vid Small Heath och ut genom stationen och möttes av små tegelhus vart jag än vände blicken. Jag hade sett arenan i horisonten utanför fönstret när tåget åkte förbi Bordesely, så nu fick jag lita på mitt geografiska sinne. Lilla O var glad som vanligt, när han fick se bussar och lastbilar åka förbi, så det fick ta den tid det fick ta helt enkelt. Jag började gå mot det håll tåget kom ifrån, men tillslut började undra vilket håll jag egentligen var på väg, då vägen och alla korsningar med alla små radhus såg likadana ut. Jag förundrades över hur skitigt det var på marken, rena sophögarna här och var. Inne i B-hams centrala delar är det väldigt rent måste jag säga, men här ute, rena slagfältet!




Detta är alltså en privat gräsmattsa utanför folks fönster där dom bor. Så här såg det ut överallt, och då tog jag säkert en bild som inte ens är värd att nämna hur mycket skräp det faktiskt var.

I vilket fall som helst, så hittade jag tillslut St. Andrews. En kanske inte lika spektakulär arena utifrån sätt, nu gick jag inte runt den för att kika så mycket utan kom fram på ena långsidan och mitt mål var denna gång att införskaffa mig min första biljett till en fotbollsmatch.




Jag fixade en biljett till matchen mellan Birmingham City - Tottenham som går av stapeln den 30:e Januari, och detta mina damer och herrar är bara början på denna pappaledighet och fotbollsmatcher :-) Den 27:e mars kommer Mr Rossing troligtvis att hälsa på, då kommer Arsenal på besök, så ifall du vill komma över och se på fotboll, hör av dig, Mr Grundbergs booking.co.uk fixar biljetter och flyg :-)




Lång blogg, men det var ett tag sedan jag skrev. Imorgon kommer jag nog ta en tripp upp till Villa Park, där Aston Villa lirar sina hemmamatcher, kanske blir en biljett till någon match dit också, får se :-)Sedan har vi städer som Sheffield, Manchester, Liverpool och många många fler att besöka under dessa månader här. Vi skall planera in ett par weekend trippar så småningom när Michelle har fått ordning på allt i skolan. Glasgow, Cardiff i Wales, Dublin mm. Ser jag fram emot kan jag säga!

Cheers!

Sunday Skyline

En lugn Söndag börjar smått ta sitt slut, vi skall nu så fort som lilla O somnar se en film på datorn, en riktig sån där romantisk komedi som Michelle gillar, men som jag inte riktigt tycker lika mycket om :-), "Its Complicated" heter den, vi får väl se om den duger. Vi har idag tagit en tur med det största hjul jag någonsin sett. Den installerades inför en stor julmarknad och den står kvar här i slutet av Broadstreet. Här kommer lite bilder ifrån den turen:

Rätt maffigt var det!. Här kommer sedan lite bilder ifrån vårt egna kvarter där vi bor. Det var strålande sol och säkert en 7-8 grader plus så våra vårkänslor vaknade till liv redan den 17:e januari. Från värsta "snövintern" på evigheter till barmark och sol känns märkligt på något sett. Nu finns inte en tillstymmelse till någon snö kvar, vilket vi i och för sig tackar och tar emot för.





Här är utsikten ifrån våra vardagsrumsfönster.

















Innergården, foto taget ifrån vår trappuppgång.









På väg ut från vårt kvarter, skulle väl iväg och handla nåt kan jag tänka mig :-)

Börjar bli Englishfierad!

Dåså, det tog ett par dagar i den nya lägenheten, och vardagslunket har påbörjats, och jag har redan börjat äta bacon och ägg till frukost :-) (Dock vin till middagen fortfarande; bilden ovan) Jag käkar, eller rättare sagt käkade aldrig frukost hemma. Stressen på jobbet tog kanske överhanden.

Inga fler små resor har gjorts sedan senaste trippen till IKEA via Walsall. Jag skall ta mig till Wolverhampton i början på nästa vecka då Wolves ligger enbart en liten bussresa ifrån B-ham. Tar lite drygt en halvtimme skulle jag tro. Jag och O har roat oss med att gå runt hela Birminghams närförorter för att hitta "doorstops". Vi har nämligen dörrar som är självstängande i lägenheten som jag anser är ytterst irriterande, och små fötter som stoppar dörrarna nere vid golvet vore ett trevligt inslag i vardagen. Vi har dock gått bet än så länge. Fortsättning följer när det gäller dessa "doorstops"

Imorgon lördag blir det pubben och fotboll för mig, lilla O och Michelle får stanna hemma! Vi skall dock gå på en shoppingrunda på förmiddagen först. Michas fötter värker och hennes skor läcker in så ett par gummistövlar skall inhandlas till hennes fötters ära. Snön här i England har förvandlats till rinnande vatten och försvunnit, men uppifrån himlen regnar det nu ihärdigt, så från snö till en mer normal engelsk vinter väntas från och med nu. Jag trivs med det faktiskt, inga fotbollsmatcher inställda eller tåg eller bussar som är försenade, eller dålig snöröjning. I England har dom ingen snöröjning nämligen, dom saltar ALLT, trots att det är -10 grader ute. Vi i Sverige fattar att salt inte funkar när det är så kallt. Michas stövlar, ja ni ska se dom, är så förstörda av saltavlagringar att det borde vara straffbart. Som sagt, nya Stövlar på G imorgon.

Jag kommer sätta mig på en pub väldigt nära vår lägenhet imorgon för att se fotbollen och kanske får jag vara galet engelsk för en stund, vi bor nämligen bara ett stenkast ifrån vad man kan kalla Götgatsbacken i Stockholm, fast Broadstreet som den heter, går varken upp eller ner. Det ligger en restaurang eller pub i varenda hörna och dagar när det är fotboll leker livet för engelsmännen. Ska bli skönt med ett par timmar i lag med skrikande engelsmän. Det mesta jag hör idag är en skrikande Oscar, vars färg på fotbollströja inte ännu är klarlagt. Han blir säkert en fanatisk GAIS supporter eller dylikt.

I vilket fall som helst så trivs jag i den nya lägenheten och det nya livet. Jag har inga "måsten" eller krav, well, kanske mata Oscar någon gång och försöka få honom och sova och vara glad, men annars, jag har INGEN som ringer och gnäller på mig, eller säger åt mig att göra si eller så, jag säger bara det, detta kan jag leva med! :-)


Här är vår gata, Sheepcote Street, och vi bor i ett kvarter som heter Liberty Place. (Husen till vänster är vårt kvarter) En egen Concierge har vi som alltid hejar på när vi kommer igenom våra portar. En trevlig kille som passar upp på oss och hjälpr oss med allt som vi behöver, coolt!!! Så borde man ha det i Sverige också. Där har ni min nästa affärsidé!

Over and out!

Hotell No more!

Ok! Mycket har hänt här, eller rättare sagt, kanske FÖR mycket har hänt här, under en och samma vecka. Vår 6 dagars hotellvistelse är nu över, Äntligen! Att komma ihåg från vår första vecka på hotell måste vara våra fantastiska frukostar på Starbucks, snordyra, men väl värt det, samt att lilla O av någon underlig anledning var tyst under dessa besök.


Det finns mycket gott att säga om att äta ute alla måltider, men det blir i längden rätt jobbigt, framförallt med en liten i släptåg. Jag har dock hittat ett favorit ställe i "Bella Italia", en enkel men fin italiensk restaurang i slutet av New Street. Har käkat samma pasta där där ett par gånger, och den är grymt god!! Exakt vad det är får du reda på ifall du kommer över och besöker oss :-)

Vad mer, jo sista kvällen på hotellet, dvs igår kväll, tog jag mig friheten att vandra fritt i någon timme eller så utan Micha och lilla O. Jag hamnade på en jazzklubb som denna kväll hade en akustisk livemusik afton med band som var okända och nya. Stället var minimalt och jag stormtrivdes! Kanske för att på scenen satt två grabbar som sjöng acapella och spelade sina egna låtar med en sån feeling att jag fick gåshud! Fyra låtar senare var dom klara och jag hälsade glatt på grabbarna och gav dom positiv feedback som dom förtjänade. Kan det ha varit 20 personer i lokalen så överdriver jag inte, och dom blev glada åt mina vitsord. SmartSoutane heter dom och dom skall ha en sida som är www.myspace.com/smartsoutane Spana in och digga!! (kan vara att dom inte är riktigt färdiga med sidan ännu)

Ok! Hotell, Check! Goda Restauranger, Check! Jazzklubb, Check! Mysig lägenhet, CHECK!!!




Ja, jag sitter i vår nya lägenhet och skriver detta, och jag måste säga att vi har hittat ett guldkorn! Dags att dra på er tweedkavajen och komma över, vi är redo för ett besök!!! ;-)

Walsall - Jocke 0-1

Dåså, lördagens nöje blev en tur till IKEA. Tro inte att detta hak ligger närmare någon annan stadskärna än i Stockholm. Utan bil är det ett elände att ta sig till IKEA-husen verkar det som. Ska fan ta ett snack med Ingvar om att starta ett "Drive-by" hus mitt i någon stad....

Vi fick ta ett tåg från New Street (typ Centralen i Stockholm) till en liten stad som heter Walsall drygt 25 min ifrån Birmingham. Sedan hade vi en 45-minuters väntetid tills en buss skulle komma som tog oss direkt ut till IKEA-huset. Walsall då, en liten sömnig stad i utkanten av Birminghams förorter. Huvudgatan var en lång raksträcka av utslitna gamla hus med butiker i alla hörn. Gulligt kanske, men knappast något man drömmer om att flytta till, ifall man kommer ifrån en så fin stad som Sthlm.
I vilket fall som helst så har mitt mål att besöka de flesta små orter med ett professionellt fortbollslag tagit sin början. Min lördag blev verkligen en tripp i fotbollens tecken. På vägen ut med tåget ifrån Birmingham, stannade vi i Witton, en liten station som lär vara fullpackad med folk när Aston Villa spelar sina hemmamatcher. Villa Park, deras hemma-arena låg nämligen synbart ifrån tåget, och den var magnifik! Snygg utanpå och det ska bli kul att se den innuti så småningom.

Sista stoppet innan vi anlände till Walsall var Bescot Stadium, vilket gjorde att jag drog mig till minnes att jag sett en match på tv mellan Walsall-QPR för något år sedan eller så, och direkt kikade jag ut genom fönstren för att se ifall jag även såg denna fotbollsstadium. Tåget började rulla och efter ett litet tag skymtade jag en mindre fotbollarena, Walsalls hemmaplan, vilket värmde mitt hjärta, denna iskalla vinterdag mellan Birmingham och Walsall. Lilla O var på sitt bästa humör! Kanske för att pappa var glad åt fotbollsnostalgin, men troligare var det för att lilla O älskar tåg, och Englands förorter till höger och vänster är fulla av lastbilar och gamla tåg på rälsar.
Vi anlände som sagt var till Walsall, Michelle var mindre imponerad, vilket jag förstår, men jag gick omkring i ett rus av välbehag av att min resa genom Storbritannien hade tagit fart, bara 4 dagar in på äventyret. Bussen som vi sedan tog ledde oss så småningom till IKEA, ett IKEA med Svenska och Engelska flaggan vajande tillsammans och visst blev man stolt på ett sätt.

Jag hatar egentligen att gå omkring på IKEA, alltför mycket folk på en för liten yta ger mig ingenting, och shoppingen utav diverse ting förstörs utav den allmäna stress folk har runt omkring dessa varuhus. Men här, långt utanför någon större stad, i ett mindre IKEA-hus var allt annorlunda, det var inte trångt, folk som inte talade svenska gick omkring och läste på IKEAs skyltar där det stod Thorbjörn på, och jag småskrattade, och sa ordet högt inför alla förvirrade engelsmän.

Jag stormtrivdes faktiskt, trots att Oscar började bli trött och gnällig, men efter 25 köttbullar senare på cafeterian och ett par varv med vagnen så somnade Oscar. Medan mitt race med O och vagnen hade Micha roffat åt sig kuddar, lakan, handdukar och mycket mer som vi nu skall ha i den nya lägenheten som vi flyttar in till på Måndag.

Allt som allt, en trevlig utflykt till IKEA som tog hela dagen, men vad gör det när man inte nu behöver stressa till något annat.

Imorgon har vi enbart ett par saker på agendan, jag skall lämna tillbaka ett par reseadaptrar som jag köpt, väl fungerande men vi kommer inte behöva så många... Sedan blir det och packa ihop på hotellrummet då vi tidigt måndag morgon går och hämtar nycklarna till vår nya lägenhet och vårt nya liv för ett halvår.

Thats it for now folks! Förresten, ölen är faktiskt godare här än i Svea rike... :-)))

Vilken Resa!

För första gången sedan vi ankom till Birmingham har jag nu lite tid över att skriva lite. Sitter på ett sunkigt hotellrum med ett väldigt långsamt internet och lilla O sover bredvid mig i sin vagn. Resan över blev en pärs rent utsagt! Anländer till Arlanda vid 10-tiden på förmiddagen tisdagen den 5:e i hopp om att det skall gå smidigt. Ut med all packning från bilen, vagn och 3 stora resväskor och 2 mindre handbagage, släpar detta till ingången vid terminal 5 på Arlanda i frysande klimat och jobbig vind. In på planet som skall ta oss ner till Köpenhamn, Oscar lätt grinig då han inte tillfrisknat ännu efter kabaliken på nyår. Resan tar drygt en timme ner till Danmark med en ständigt tjutande O som troligtvis har ont i sina små öron. Vad ni än får för er, ifall ni kan undvika att flyga med ett litet barn som är sjukt, gör det då! Har ni inget val, bered er på en kamp!! 4 timmars väntan på kastrup och oscar vägrar att sova, han somnar en halvtimme innan planet går men vaknar förstås trött upp när vi stiger ombord på ett litet plan som skall ta oss över till det engelska ö-riket. Väl ombord är han lugnare än föregående resa, denna resa beräknad att ta 1 timme och 45 min. Drygt en halvtimme innan landning berättar kaptenen att Birminghams flygplats är stängd pga snökaos. Han meddelar att vi istället kommer landa på en flygplats någonstans som jag uppfattar det som EastMidlands Airport, eller nåt liknande. När vi väl börjar närma sig detta ställe, får vi åter igen höra från kapten att även denna flyplats är stängd. Han vänder planet söderut mot London Heathrow som fortfarande är öppen. Kan tänka mig att flygplansbränslet nu börjar sina en aning efter närmare 3 timmar i luften. Vi landar dock säkert på Heathrow och nu väntar en ivrig skara människor på planet efter information om hur vi tar oss till B-ham. Efter ett tag får vi höra att 2 bussar är reserverade till oss, och min första tanke var, jahupp, snökaos på vägarna, inga dubbdäck på dom engelska bilarna, och köer. Klockan var nu 21.00 engelsk tid och lilla O hade fortfarande bara sovit i en halvtimme. Han snorade och nös i ett, och vi fick vänta i en halvtimme på bussarna och väl inne i bussen förstod vi att detta kommer ta tid. Det formligen vräkte ner snö över London och vi skulle nu 20 mil norrut där det befarades ännu mer snö. O somande som tur var på bussen och vi kunde anlända på B-hams internationella flygplats klockan 23.20. Bussen tog oss inte till centrala delarna utan till flygplatsen, som låg öde och stängd. Några stackars resenärer låg utspridda på de stolar som fanns att tillgå, väntandes på sina flighter som blivit inställda eller försenade. Vi tog oss till det sista tåget som gick för natten in till centrum och det hotellrum som jag nu befinner mig på. Kom i säng klockan 03.00 efter en resa som egentligen med direktflyg bara borde ha tagit lite drygt 2 timmar.

Allt kan som sagt bara bli bättre med den starten och det har det blivit också! Lägenhet fixad, en fin sådan tycker vi, samt lilla O mår bättre och vi har börjat aklimatisera oss någorlunda med att vi faktiskt ska bo här i 6 månader (jag tror dock fortfarande att jag är på semester, öl och skumpa på hotellet) :-) Snart ska vi iväg till IKEA, hoppas på en smärtfri bussresa ut dit och att allt skall gå bra!

Återkommer med mer, när tiden räcker till, dags att ge O mat, han vaknade precis!

God Fortsättning!

Ja, nyåret kom och vi hade bråttom att packa allt och flytta bort allt från lägenheten så att våra hyresgäster skulle kunna ta över vår pärla till våning på nyårsdagen. Jag i min enfald trodde detta skulle gå lätt till, med få betyngande lyft, men ack så fel jag hade. En fullgod flytt skulle jag kalla vårt arbete på nyårsaftonen. Vi hade en massa skit som skulle packas ner och förvaras till höger och vänster, trots att lägenheten känns tom på möbler bar jag ner jag vet inte hur många flyttlådor, sängar, barnprylar, you name it.
Vi har alltså under enbart något år flyttat från Bromma till Sundbyberg, från Sumpan till Duvbo och nu från Duvbo till Birmingham. När vi till sommaren kommer hem till kära Stockholm igen, kommer jag vägra att flytta något mer dom närmaste tio åren.
Vi kom tillslut iväg till Norrtälje för nyårsfirande efter en jobbig dag med flytten, till E och N:s landställe, ett mysigt idylliskt läge precis vid en sjö, öppen spis och god mat... trodde vi........
Vårt uppehälle i denna lilla stuga förvandlades till en lugn harmonisk nyårsnatt till ett kaotiskt ringande efter 112 och sjukvårdsrådgivningen. Vår lille O somnade hyffsat normalt runt kvart i nio, men vid runt 11 rycket, gick Michelle in för att titta till honom och stunden senare stod hon med lilla O i famnen ute på verandan. Han kippade efter andan, och i panik lyckades han få in luft då och då, med en chockad mamma hållandes krampaktigt kring vår son, trevade jag efter mobilen, fick blackout och lyckades knappt få igång den.
Sjuhundra samtal senare med vägbeskrivningar till SOS alarm, sjukvårdsrådgivare mm, fick jag tillslut komma i kontakt med en läkare som insåg att lille O fått falsk krupp. Han ansåg att en ambulans ej var nödvändig utan en lång promenad i kvällsnatten var ordinationen. Så ut i den kalla natten pulsade jag iväg med O och han blev märkbart bättre. Efter tolvslaget försökte Michelle lägga honom igen, men tyvärr med samma resultat, han rosslade och kippade efter andan igen. Denna gång tog vi beslutet att ta vår egen bil klockan 03.00 till akuten på Norrtälje. Stax innan klockan 04.00 stegade vi in på akuten med hopp om förbättring, under vår färd insåg vi att vi inte kunde åka hem till vår lägenhet i Duvbo då våra sängar redan tidigare under dagen blivit bortforslade. Vi fick vi lov att använda E och N:s lägenhet i Frösundavik. Tur att vi hade så förstående vänner runt oss denna natt. Vistelsen på sjukhuset blev lång. Vi kom därifrån vid halv sju på morgonen, ett recept rikare på kortison, men fortfarande en timmes bilväg i snöstrom mot Stockholm kvar. Halv åtta stegade vi in i våra vänners lägenhet, för att ha en liten O vaken efter att han sovit hela vägen hem. Jag däckade i soffan och Michelle tog O under morgonen. Ett tungt nyår, och resan till B-ham hoppas vi inte är i fara, men det är lite struligt att resa med ett sjukt barn. Vi får hoppas på en bättre första helg på året, och att lille O kurerar sig kvickt!

Med hopp om en god fortsättning, önskar jag i alla fall alla andra en sådan!