Walsall - Jocke 0-1

Dåså, lördagens nöje blev en tur till IKEA. Tro inte att detta hak ligger närmare någon annan stadskärna än i Stockholm. Utan bil är det ett elände att ta sig till IKEA-husen verkar det som. Ska fan ta ett snack med Ingvar om att starta ett "Drive-by" hus mitt i någon stad....

Vi fick ta ett tåg från New Street (typ Centralen i Stockholm) till en liten stad som heter Walsall drygt 25 min ifrån Birmingham. Sedan hade vi en 45-minuters väntetid tills en buss skulle komma som tog oss direkt ut till IKEA-huset. Walsall då, en liten sömnig stad i utkanten av Birminghams förorter. Huvudgatan var en lång raksträcka av utslitna gamla hus med butiker i alla hörn. Gulligt kanske, men knappast något man drömmer om att flytta till, ifall man kommer ifrån en så fin stad som Sthlm.
I vilket fall som helst så har mitt mål att besöka de flesta små orter med ett professionellt fortbollslag tagit sin början. Min lördag blev verkligen en tripp i fotbollens tecken. På vägen ut med tåget ifrån Birmingham, stannade vi i Witton, en liten station som lär vara fullpackad med folk när Aston Villa spelar sina hemmamatcher. Villa Park, deras hemma-arena låg nämligen synbart ifrån tåget, och den var magnifik! Snygg utanpå och det ska bli kul att se den innuti så småningom.

Sista stoppet innan vi anlände till Walsall var Bescot Stadium, vilket gjorde att jag drog mig till minnes att jag sett en match på tv mellan Walsall-QPR för något år sedan eller så, och direkt kikade jag ut genom fönstren för att se ifall jag även såg denna fotbollsstadium. Tåget började rulla och efter ett litet tag skymtade jag en mindre fotbollarena, Walsalls hemmaplan, vilket värmde mitt hjärta, denna iskalla vinterdag mellan Birmingham och Walsall. Lilla O var på sitt bästa humör! Kanske för att pappa var glad åt fotbollsnostalgin, men troligare var det för att lilla O älskar tåg, och Englands förorter till höger och vänster är fulla av lastbilar och gamla tåg på rälsar.
Vi anlände som sagt var till Walsall, Michelle var mindre imponerad, vilket jag förstår, men jag gick omkring i ett rus av välbehag av att min resa genom Storbritannien hade tagit fart, bara 4 dagar in på äventyret. Bussen som vi sedan tog ledde oss så småningom till IKEA, ett IKEA med Svenska och Engelska flaggan vajande tillsammans och visst blev man stolt på ett sätt.

Jag hatar egentligen att gå omkring på IKEA, alltför mycket folk på en för liten yta ger mig ingenting, och shoppingen utav diverse ting förstörs utav den allmäna stress folk har runt omkring dessa varuhus. Men här, långt utanför någon större stad, i ett mindre IKEA-hus var allt annorlunda, det var inte trångt, folk som inte talade svenska gick omkring och läste på IKEAs skyltar där det stod Thorbjörn på, och jag småskrattade, och sa ordet högt inför alla förvirrade engelsmän.

Jag stormtrivdes faktiskt, trots att Oscar började bli trött och gnällig, men efter 25 köttbullar senare på cafeterian och ett par varv med vagnen så somnade Oscar. Medan mitt race med O och vagnen hade Micha roffat åt sig kuddar, lakan, handdukar och mycket mer som vi nu skall ha i den nya lägenheten som vi flyttar in till på Måndag.

Allt som allt, en trevlig utflykt till IKEA som tog hela dagen, men vad gör det när man inte nu behöver stressa till något annat.

Imorgon har vi enbart ett par saker på agendan, jag skall lämna tillbaka ett par reseadaptrar som jag köpt, väl fungerande men vi kommer inte behöva så många... Sedan blir det och packa ihop på hotellrummet då vi tidigt måndag morgon går och hämtar nycklarna till vår nya lägenhet och vårt nya liv för ett halvår.

Thats it for now folks! Förresten, ölen är faktiskt godare här än i Svea rike... :-)))