God Fortsättning!

Ja, nyåret kom och vi hade bråttom att packa allt och flytta bort allt från lägenheten så att våra hyresgäster skulle kunna ta över vår pärla till våning på nyårsdagen. Jag i min enfald trodde detta skulle gå lätt till, med få betyngande lyft, men ack så fel jag hade. En fullgod flytt skulle jag kalla vårt arbete på nyårsaftonen. Vi hade en massa skit som skulle packas ner och förvaras till höger och vänster, trots att lägenheten känns tom på möbler bar jag ner jag vet inte hur många flyttlådor, sängar, barnprylar, you name it.
Vi har alltså under enbart något år flyttat från Bromma till Sundbyberg, från Sumpan till Duvbo och nu från Duvbo till Birmingham. När vi till sommaren kommer hem till kära Stockholm igen, kommer jag vägra att flytta något mer dom närmaste tio åren.
Vi kom tillslut iväg till Norrtälje för nyårsfirande efter en jobbig dag med flytten, till E och N:s landställe, ett mysigt idylliskt läge precis vid en sjö, öppen spis och god mat... trodde vi........
Vårt uppehälle i denna lilla stuga förvandlades till en lugn harmonisk nyårsnatt till ett kaotiskt ringande efter 112 och sjukvårdsrådgivningen. Vår lille O somnade hyffsat normalt runt kvart i nio, men vid runt 11 rycket, gick Michelle in för att titta till honom och stunden senare stod hon med lilla O i famnen ute på verandan. Han kippade efter andan, och i panik lyckades han få in luft då och då, med en chockad mamma hållandes krampaktigt kring vår son, trevade jag efter mobilen, fick blackout och lyckades knappt få igång den.
Sjuhundra samtal senare med vägbeskrivningar till SOS alarm, sjukvårdsrådgivare mm, fick jag tillslut komma i kontakt med en läkare som insåg att lille O fått falsk krupp. Han ansåg att en ambulans ej var nödvändig utan en lång promenad i kvällsnatten var ordinationen. Så ut i den kalla natten pulsade jag iväg med O och han blev märkbart bättre. Efter tolvslaget försökte Michelle lägga honom igen, men tyvärr med samma resultat, han rosslade och kippade efter andan igen. Denna gång tog vi beslutet att ta vår egen bil klockan 03.00 till akuten på Norrtälje. Stax innan klockan 04.00 stegade vi in på akuten med hopp om förbättring, under vår färd insåg vi att vi inte kunde åka hem till vår lägenhet i Duvbo då våra sängar redan tidigare under dagen blivit bortforslade. Vi fick vi lov att använda E och N:s lägenhet i Frösundavik. Tur att vi hade så förstående vänner runt oss denna natt. Vistelsen på sjukhuset blev lång. Vi kom därifrån vid halv sju på morgonen, ett recept rikare på kortison, men fortfarande en timmes bilväg i snöstrom mot Stockholm kvar. Halv åtta stegade vi in i våra vänners lägenhet, för att ha en liten O vaken efter att han sovit hela vägen hem. Jag däckade i soffan och Michelle tog O under morgonen. Ett tungt nyår, och resan till B-ham hoppas vi inte är i fara, men det är lite struligt att resa med ett sjukt barn. Vi får hoppas på en bättre första helg på året, och att lille O kurerar sig kvickt!

Med hopp om en god fortsättning, önskar jag i alla fall alla andra en sådan!