West Bromwich

Jag var tvungen att ta mig ut till en förrort som heter West Bromwich då denna lilla byhåla har ett lag som kommer möta mitt favoritlag Sheffield Wednesday den 13:e februari. Sagt och gjort jag fixade en biljett med möda och besvär kan jag säga. Ska jag dra hela historien?

Nåväl.... den började med.............

Att jag och lilla O skulle ta oss till de berömnda Jewellery Quarters här i Birmingham. Jag och Michelle har snuddat lite vid dessa kvarter när vi i oktober var här för att reka lite inför vår flytt, men vi såg föga vad jag nu beskådade tillsammans med O.. Jag stövlade rakt in i "The diamonds
Paradise" Alltså, jag har inte sett mer glitter och små fina kvartersbutiker i hela mitt liv. Det var diamanter i alla hörn och kanter vart jag än gick. Lilla O somande överaskande precis när jag tog en bild över "lilla Big Ben" i en rondell.

såg ni förresten hur grönt det var i gräset brevid lilla O i vagnen?

Jag förstår inte hur det kan vara på detta viset, för 2 veckor sedan låg dessa landskap djupt insnöat såsom Sverige gör. Stockholm har juh knappast snö hela vintern, men gräset blir brunt ändå. Skall ta reda på vilket gräs dom använder här, och odla lite utav detta hemma på tomten själv! Bilden gör sig inte rättvis, det var faktiskt grönare än du kan tänka dig en januaridag i Birmingham.

Ok, låt oss skippa gräset en aning :-) så fortstter vi vår färd mot West Bromwich. Mina planer var att knata till Jewellery Quarters för att ta ett tåg ett par stationer fram till West Bromwich. Väl framme, efter att ha myst omkring i dessa fantastiska kvarter så hittade jag tågstationen, dock utan någon som säljer någon biljett. Jag trevade mig fram i djungeln av tåg som går kors och tvärs, och bestämnde mig för att skippa tåget och ta en buss istället. Sagt och gjort, bussen kom och 15 min senare var jag framme s

Biljetten köpt till matchen den 13:e februari mellan WBA-Sheffield Wednesday och jag skuttade glatt vidare mot bussen som skulle ta mig tillbaka mot de centrala delarna av Birmingham igen. Lilla O sov fortfarande medan jag klev på bussen, och jag ställde mig där vagnar eller rullstolar vanligtvis skall stå i bussen, och sneglade ner mot sätena precis bredvid. Där satt två unga tjejer, en lite rundare om magen, med en piercing i läppen, och en jätteliten tjej med den minsta munnen jag någonsin sett. Dom höll varandra i handen och sneglande mot mig där jag stod och höll barnvagnen. Bussturen var ryckig, då det var rejält med trafik mellan Bromwich och B-ham denna förmiddag, och O lättade på ögonbrynen och vaknade samtidigt som bussen sa Phhhyyyssss vid en hållplats. Lilla O stoppar då upp huvudet från vagnen där han snällt sov, och de två lesbiska flickorna fick syn på hans kalufs och utbrast; OOOOOOOooooo I want one of these!!!! My God, he is the cutest looking thing I ever seen!!! Varför blev du då flata, tänkte jag....

Bussturen blev värre och värre då trafiken blev helt stillastående, mitt framför mig hade jag en kinesisk familj som kämpade med att få sin lilla son att hålla klaffen då han nyss gjorde sig illa på ett utav de säten man kan fälla ner bredvid vagnen som man har vid sidan av säterna. Kineserna tjattrade och flatorna berömnde lilla O:s ögonfransar och hans lockar bakom öronen och jag stod pinsamt tyst i mitten och hoppades att denna bussresa snart var slut.

Den tog slut givetvis efter köer och åter köer, och jag kunde traska hem med en glad O i vagnen och en ny fotbollsbiljett rikare, och innan jag kom hem lyckades jag få hem ett gott rött vin som vi nu njuter av i vår soffa.