Uppdaterandet på denna blogg är under all kritik, jag vet, men sedan förra bloggen har veckorna flytit samman. Tiden går fort i detta land, minst sagt. Dom första två veckorna efter att Michelle kommit hem från Singapore var det full koncentration på tentorna som var i antåg. Michelle satt på universitetet från tidig morgon till sen kväll, så jag och lillen fick roa oss på egen hand. Nu är tentorna avklarade och känslan är att det har gått bra! Skönt! Nu är Micha äntligen ledig, och vi har tagit ett par turer uppåt landet. Vi har besökt Liverpool och inandats Beatles luft i lungorna. Det osar verkligen musik om denna stad. Statyer på alla grabbarna i Beatles står som på rad här och var. Vi tog åter igen en sightseeing-buss som lillen älskar att åka på. Vi fick en bra överblick över staden.
Dagen därpå gick resandet vidare till Blackpool, och till deras zoo som ligger en liten bit utanför denna kuststad. Vädret var underbart, solen sken och lilla O sprang vilt omkring inne på zooet. Bland apor och elefanter, tigrar och lejon, så sprang lillen mest efter brunnar och flygplanen som brummade ovanför våra huvuden. Ibland lyckades vi få lillen att titta på något enstaka djur, men han var nog mest nöjd att få springa själv. Det fanns en liten lekpark också som han nöjt klättrade i. Måste säga att viss aav dessa lekparker som finns inte är direkt barnvänliga. Hade jag inte hållt i lillen på vissa platser hade han ramlat och säkert slagit sig rejält. Men, men vad är en bal på slottet? Man kan ju inte få allt.
Resan hem från Blackpool med tåg gick bra, lillen somande sött i mamsen famn. Det är faktiskt väldigt vaggande med tåg och dess Do Dunk, Do dunk.
Snart bär det iväg till flygplatsen igen, för hela familjen skall hem till Sverige på ett kort besök. Michelles syster tar studenten och jag skall även hinna med att träffa lite kompisar och framför allt lira lite musik med Mr.D.
Skottland blir sedan nästa äventyr, och då åker jag själv upp till Glasgow för att träffa en gammal bekant, Scott. Det ser jag fram emot!
fredag 21 maj 2010
fredag 23 april 2010
Tid till eftertanke
April månad 2010 är snart till ända, och det har varit en något annorlunda månad på många sett. Michelle har fastnat i Asien pga. en vulkan på Island. Hennes resa skulle ha slutat för någon vecka sedan och både jag och lilla o väntade ivrigt på henne dagen innan hon skulle ha kommit hem. Ett samtal senare från Os mormor, och drömmen om att mamma Michelle skulle komma hem sprack som en såpbubbla. I början var jag helt säker på att det enbart skulle handla om någon dag eller så, men nu vet jag hur fel jag kunde ha.
I vilket fall som helst så kommer nu äntligen Micha hem nu på Söndag den 25e April och ansiktsutrycket på lilla o och hans mamma när dom snart kommer ses på Birminghams flygplats kommer vara oändligt fantastiskt å se. Över tre veckor har gått, och det har varit något jobbigt att ljuga för den lille när mamsen äntligen skall komma hem, men nu hoppas jag att jag inte ljugit igen, för nu är det väl bara 2 dagar kvar, Island?
På något sett har jag fått uppleva hur det är att vara ensam förälder för en stund. Då pratar vi inte part time ensam förälder utan full time! Lilla o går inte på dagis, han går på www.pappas lekstuga.com. Jag undrar egenligen hur mycket han förändrats sedan han såg sin mamma senast, svårt för mig att säga, men när han pratar med mig nu, och säger data, min dator alltså, och någon sekund senare säger pappazss, då fattar man liksom att det gått framåt. Han lyckades inte sätta två ord i samma andetag som han nu gör, och när han säger, ja ill ycka, så måste man helt enkelt åka hissen upp igen även fast man är på bottenplan och skall gå ut. "Jag vill trycka" säger han och trycker ner oss till första våningen igen. När vi väl är där, låter det pling och samma visa igen...
Brunnar.... Ja, dit vattnet letar sig när det regnar, dom älskar lilla o. Han älskar att släppa ner stenar och pinnar och säga blums!!! Ibland prickar han inte rätt, men han vägrar ge upp, stenen eller pinnen ska verkligen ner mellan springorna på brunnen, den lilla killen har en järnvilja utan dess like.
Det har blivit varmt och ljust på kvällarna här i Birmingham nu, och det har visat sig att lillen inte riktigt gillar att sova när det är ljust ute. Han har för övrigt slutat att sova på dagarna vilket gjort mig en aning förvirrad. Mina vanor har brakat samman, medan hans vanor "skiter" han fullständigt i. Trodde det var tvärt om, men jag har nu förstått att visst gillar barn vanor, men det är faktiskt dom själva som styr dom, inte föräldrarna. Att sedan föräldrtarnas vanor går åt skogen det struntar ju barnet fullständigt i, och så har vi haft det ett tag här. Jag börjar komma in i det, att gröten han alltid åt vid 11.30 är heeeelt fel nu. Ge mig varm mat och en kaka efteråt så kanske jag är snäll och trevlig på eftermiddagen.
Ja, som sagt, jag har haft fullt upp här medan mamma varit borta, men tid till eftertanke har man verkligen haft. Vad saknar man i livet egentligen? Jag kan bara tycka att jag har en så himla tur att jag har ett jobb där hemma i Sverige som jag faktiskt längtar till att komma tillbaka till. Hur många människor kan säga så? Mina kollegor, allt skratt, allt allvar, alla fullständigt konstiga saker som kan hända på dagarna, från vansinninga butiksägare, till de mest osannorlika människomöten du kan tänka dig, ja allt händer och mitt upp i allt, finns jag på något sätt. En skön känsla.
Vad mer saknar jag? Vännerna såklart, grillning och oset runtomkring det, det röda vinet till en perfekt köttbit, den svenska sommaren, till och med dom svenska getingarna.... Nej, där gick jag för långt, ta bort dom är ni snälla tills jag kommer hem.
Min terass på Villavägen och alla utemöbler som skall inköpas. Målarfärgen till trappan i huset som skall målas. Å... Min gitarr, min älskade Taylor, jag skulle ge en miljon för att röra en gitarr just nu. Inte röra.... Smeka!
Men framför allt så saknar jag min andra hälft som snart, Singapore-tid, lyfter med flygplanet tillbaka till Europa för ett kärleksfullt återseende efter nära en månads frånvaro! Lyckan är gjord mina damer och herrar!
Over and out!
I vilket fall som helst så kommer nu äntligen Micha hem nu på Söndag den 25e April och ansiktsutrycket på lilla o och hans mamma när dom snart kommer ses på Birminghams flygplats kommer vara oändligt fantastiskt å se. Över tre veckor har gått, och det har varit något jobbigt att ljuga för den lille när mamsen äntligen skall komma hem, men nu hoppas jag att jag inte ljugit igen, för nu är det väl bara 2 dagar kvar, Island?
På något sett har jag fått uppleva hur det är att vara ensam förälder för en stund. Då pratar vi inte part time ensam förälder utan full time! Lilla o går inte på dagis, han går på www.pappas lekstuga.com. Jag undrar egenligen hur mycket han förändrats sedan han såg sin mamma senast, svårt för mig att säga, men när han pratar med mig nu, och säger data, min dator alltså, och någon sekund senare säger pappazss, då fattar man liksom att det gått framåt. Han lyckades inte sätta två ord i samma andetag som han nu gör, och när han säger, ja ill ycka, så måste man helt enkelt åka hissen upp igen även fast man är på bottenplan och skall gå ut. "Jag vill trycka" säger han och trycker ner oss till första våningen igen. När vi väl är där, låter det pling och samma visa igen...
Brunnar.... Ja, dit vattnet letar sig när det regnar, dom älskar lilla o. Han älskar att släppa ner stenar och pinnar och säga blums!!! Ibland prickar han inte rätt, men han vägrar ge upp, stenen eller pinnen ska verkligen ner mellan springorna på brunnen, den lilla killen har en järnvilja utan dess like.
Det har blivit varmt och ljust på kvällarna här i Birmingham nu, och det har visat sig att lillen inte riktigt gillar att sova när det är ljust ute. Han har för övrigt slutat att sova på dagarna vilket gjort mig en aning förvirrad. Mina vanor har brakat samman, medan hans vanor "skiter" han fullständigt i. Trodde det var tvärt om, men jag har nu förstått att visst gillar barn vanor, men det är faktiskt dom själva som styr dom, inte föräldrarna. Att sedan föräldrtarnas vanor går åt skogen det struntar ju barnet fullständigt i, och så har vi haft det ett tag här. Jag börjar komma in i det, att gröten han alltid åt vid 11.30 är heeeelt fel nu. Ge mig varm mat och en kaka efteråt så kanske jag är snäll och trevlig på eftermiddagen.
Ja, som sagt, jag har haft fullt upp här medan mamma varit borta, men tid till eftertanke har man verkligen haft. Vad saknar man i livet egentligen? Jag kan bara tycka att jag har en så himla tur att jag har ett jobb där hemma i Sverige som jag faktiskt längtar till att komma tillbaka till. Hur många människor kan säga så? Mina kollegor, allt skratt, allt allvar, alla fullständigt konstiga saker som kan hända på dagarna, från vansinninga butiksägare, till de mest osannorlika människomöten du kan tänka dig, ja allt händer och mitt upp i allt, finns jag på något sätt. En skön känsla.
Vad mer saknar jag? Vännerna såklart, grillning och oset runtomkring det, det röda vinet till en perfekt köttbit, den svenska sommaren, till och med dom svenska getingarna.... Nej, där gick jag för långt, ta bort dom är ni snälla tills jag kommer hem.
Min terass på Villavägen och alla utemöbler som skall inköpas. Målarfärgen till trappan i huset som skall målas. Å... Min gitarr, min älskade Taylor, jag skulle ge en miljon för att röra en gitarr just nu. Inte röra.... Smeka!
Men framför allt så saknar jag min andra hälft som snart, Singapore-tid, lyfter med flygplanet tillbaka till Europa för ett kärleksfullt återseende efter nära en månads frånvaro! Lyckan är gjord mina damer och herrar!
Over and out!
måndag 5 april 2010
Kallt i Dublin och lilla Os nya buss!
Resan över till Irland med familjen gick bra! Vi bodde på ett fint gammalt anrikt hotell mitt i stan, vi trodde inte att det skulle vara så pass fint som det faktiskt var. Billigt fick vi det också. Dublin är en härlig stad, tyvärr förstörde vädret det mesta för oss, regn, blåst, snö!?!! och kallt gjorde att vi hade svårt att transportera oss till fots i stan. Lilla O tappade bort sin mössa på vägen till Dublin, troligtvis någonstans i vimlet av folk i säkerhetskontrollen på Birmingham International. Vi tänkte köpa en ny, men hittade ingen! Det fick bli en ny tröja med huva istället. Vi åkte dock turistbussen, och satte oss längst fram längst upp, och lilla O bara älskade det. Vi fick en bra vy över staden samtidigt som O satt och ropade Bussss å ning ning, och kagack kagack! Ja, alltså, Buss, balong och tåg. Någon enstaka beijbis såg han också. Hans enastående ögon hittar saker som inte ens vi ser förrän han börjar peka åt vilket håll vi skall titta åt. Märklig unge, och hans intresse för bussar börjar kanske bli en aning för stor, vad vet jag.
Vi hade det i alla fall trevligt, jag fick lite egentid på kvällarna för att känna på pulsen på dom irländska pubbarna och det var väldigt trevligt. Men jag undrar verkligen om inte Irländarna själva börjar tröttna på den traditionella folkmusiken som alla trubadurer lirar på varje pub. "Sjunger" I met a lady dadada, In Dirty old town.... Dirty old town. Alla på pubben sjöng förstås med när dom drog till med dom bästa klassikerna. Men å höra detta varje eftermiddag, 100 gånger om, måste trubba av mystiken med det hela eller? Missförstå mig inte nu, jag skulle hellre ha det som i Dublin än det sega utbudet i Stockholm....
Jag återgår till bussandet. Michelle har åkt på en "liten" utflykt till Singapore och jag och lilla O skall roa oss själva i 12 dagar framöver och jag passade på att springa till leksaksaffären idag för att kika efter en buss till lilla O. Jag fann en jättefin sådan som sedan lilla O fick leka med tills han skulle sova middag. Det slutade med att lilla O och bussen delade plats i vagnen medan jag sjöng lilla O, ja kanske även bussen till sömns. Han somnade bokstavligen med bussen på bröstet hårt hållandes med sina små händer. När andra barn somnar med en snuttifilt eller en nallebjörn, sussar vår lilla kille med en buss! Medan jag skriver detta kör han förstås runt med den som en galning här.
Bifogar en bild på bussen så att michelle kan titta på den från Singapore, och även ni andra förstås ifall en buss kan vara intressant att tittas på :-) Lilla O tycker det iallafall!
Vi hade det i alla fall trevligt, jag fick lite egentid på kvällarna för att känna på pulsen på dom irländska pubbarna och det var väldigt trevligt. Men jag undrar verkligen om inte Irländarna själva börjar tröttna på den traditionella folkmusiken som alla trubadurer lirar på varje pub. "Sjunger" I met a lady dadada, In Dirty old town.... Dirty old town. Alla på pubben sjöng förstås med när dom drog till med dom bästa klassikerna. Men å höra detta varje eftermiddag, 100 gånger om, måste trubba av mystiken med det hela eller? Missförstå mig inte nu, jag skulle hellre ha det som i Dublin än det sega utbudet i Stockholm....
Jag återgår till bussandet. Michelle har åkt på en "liten" utflykt till Singapore och jag och lilla O skall roa oss själva i 12 dagar framöver och jag passade på att springa till leksaksaffären idag för att kika efter en buss till lilla O. Jag fann en jättefin sådan som sedan lilla O fick leka med tills han skulle sova middag. Det slutade med att lilla O och bussen delade plats i vagnen medan jag sjöng lilla O, ja kanske även bussen till sömns. Han somnade bokstavligen med bussen på bröstet hårt hållandes med sina små händer. När andra barn somnar med en snuttifilt eller en nallebjörn, sussar vår lilla kille med en buss! Medan jag skriver detta kör han förstås runt med den som en galning här.
Bifogar en bild på bussen så att michelle kan titta på den från Singapore, och även ni andra förstås ifall en buss kan vara intressant att tittas på :-) Lilla O tycker det iallafall!
fredag 26 mars 2010
Hårfrissan.
Idag klippte jag mig! Det var dags, jag klippte mig precis innan jag åkte över till Birmingham men det är ju ett par månader sedan. Mitt hår växer som ogräs, och så fort det blir lite för långt får jag besvär att gå utanför dörren på dagarna..... Nej, skojade bara. Så illa är det förstås inte.
Michelle slingade sitt hår igår, och hon hade bokat en tid för mig också på samma salong med samma frisörska, och hon blev ju jättefin i håret så mina förhoppningar att Karen, som hon heter kunde piffa upp mig en aning var stora. Eller rättare sagt, dom var lugna, mina förhoppningar alltså. Jag har ju inte så vansinningt mycket hår så vad kan gå fel? Nu tror ni förstås eftersom jag skriver så mycket om detta att jag blev besviken och sitter med grönt hår eller nåt, men nej,nej en helt vanlig klippning, något bättre service än i Sverige och 300kr fattigare, men vi hade ett trevligt samtal.
Först pratade vi fotboll, alla i salongen, mycket folk var det, allt ifrån kassörskor till stylister ect hälsade och hade sina idéer om fotboll, allt medan Karen masserade min hårbotten. Har aldrig fått håret tvättat så länge som jag just fått, och Karen hade till och med en medhjälpare som serverade henne med handdukar och dylikt. Proffsigt måste jag säga.
Det visade sig att Både Sebastian Larsson och Jonas Olsson(spelar i West bromwich) klipper sig på denna salong och dom bor visst bara ett stenkast från Liberty Place där vi bor. Klart jag blev exalterad. Även flickorna på salongen verkade tycka att det var kul att jag kom från Sverige. Blond och allt, hehe.
Vi fortsatte samtalet, och kom snabbt in på skatt. Jag berättade att i Sverige har vi runt 30-33% skatt på våra intjänade kronor, och Karen häpnade, i England är det nämligen enbart 21% men stegen går givetvis uppåt ju mer pengar du tjänar. Finns visst en gräns där du plötsligt pröjsar 40% om du når upp till en viss nivå i intjänade pengar. Vi halkade sedan in på Council tax som England har. Det är ytterligare en skatt för att gatorna skall vara rena mm, och den är baserad på hur du bor?! Jag vet, det låter inte klokt, men så är det, ju större du bor desto mer pröjsar du för att gatorna är rena och att polisen kan gå omkring och strosa på gatorna. Jag och Michelle har också fått en räkning från Council, vi är fortfarande i krig med dom, då vi inte anser att vi skall betala någon sådan då vi läst att studenter samt en vårdnashavare av ett barn som inte jobbar inte behöver betala detta. I vilkt fall som helst så är det så att vi som bor i en 2:a, en helt ok 2:a i ett bra område måste betala drygt 10.000kr om året för detta. Tänk då ifall man bor i en 5:a?? Och skatten är också baserad på hur många över 18 år som bor i lägenheten/huset. Märklig skatt. Men nog om detta!
Imorgon bär det iväg till St:Andrews för Birmingham-Arsenal, skall bli trevligt värre, och kanske ännu trevligare blir det efter helgen och på Måndag, då flyger vi nämligen till Dublin. Det ser jag fram emot, och det skall bli enormt trevligt att dricka en genuin Guinuess från dess hemland!
Dags för middag, Lax och kokt potatis med sparris och barbeque sås, skönt å slippa den engelska matkulturen för en gångs skull :-)
Michelle slingade sitt hår igår, och hon hade bokat en tid för mig också på samma salong med samma frisörska, och hon blev ju jättefin i håret så mina förhoppningar att Karen, som hon heter kunde piffa upp mig en aning var stora. Eller rättare sagt, dom var lugna, mina förhoppningar alltså. Jag har ju inte så vansinningt mycket hår så vad kan gå fel? Nu tror ni förstås eftersom jag skriver så mycket om detta att jag blev besviken och sitter med grönt hår eller nåt, men nej,nej en helt vanlig klippning, något bättre service än i Sverige och 300kr fattigare, men vi hade ett trevligt samtal.
Först pratade vi fotboll, alla i salongen, mycket folk var det, allt ifrån kassörskor till stylister ect hälsade och hade sina idéer om fotboll, allt medan Karen masserade min hårbotten. Har aldrig fått håret tvättat så länge som jag just fått, och Karen hade till och med en medhjälpare som serverade henne med handdukar och dylikt. Proffsigt måste jag säga.
Det visade sig att Både Sebastian Larsson och Jonas Olsson(spelar i West bromwich) klipper sig på denna salong och dom bor visst bara ett stenkast från Liberty Place där vi bor. Klart jag blev exalterad. Även flickorna på salongen verkade tycka att det var kul att jag kom från Sverige. Blond och allt, hehe.
Vi fortsatte samtalet, och kom snabbt in på skatt. Jag berättade att i Sverige har vi runt 30-33% skatt på våra intjänade kronor, och Karen häpnade, i England är det nämligen enbart 21% men stegen går givetvis uppåt ju mer pengar du tjänar. Finns visst en gräns där du plötsligt pröjsar 40% om du når upp till en viss nivå i intjänade pengar. Vi halkade sedan in på Council tax som England har. Det är ytterligare en skatt för att gatorna skall vara rena mm, och den är baserad på hur du bor?! Jag vet, det låter inte klokt, men så är det, ju större du bor desto mer pröjsar du för att gatorna är rena och att polisen kan gå omkring och strosa på gatorna. Jag och Michelle har också fått en räkning från Council, vi är fortfarande i krig med dom, då vi inte anser att vi skall betala någon sådan då vi läst att studenter samt en vårdnashavare av ett barn som inte jobbar inte behöver betala detta. I vilkt fall som helst så är det så att vi som bor i en 2:a, en helt ok 2:a i ett bra område måste betala drygt 10.000kr om året för detta. Tänk då ifall man bor i en 5:a?? Och skatten är också baserad på hur många över 18 år som bor i lägenheten/huset. Märklig skatt. Men nog om detta!
Imorgon bär det iväg till St:Andrews för Birmingham-Arsenal, skall bli trevligt värre, och kanske ännu trevligare blir det efter helgen och på Måndag, då flyger vi nämligen till Dublin. Det ser jag fram emot, och det skall bli enormt trevligt att dricka en genuin Guinuess från dess hemland!
Dags för middag, Lax och kokt potatis med sparris och barbeque sås, skönt å slippa den engelska matkulturen för en gångs skull :-)
fredag 19 mars 2010
Sjuuukt jobbigt!
Hänt en del sedan jag sist skrev någonting här, jag har helt enkelt inte satt mig ner och tagit mig tiden för att uppdatera. Jag tog en sväng tillbaka till Sverige med lilla O i släptåg, inte helt enkelt att flyga med RyanAir som ensam förälder. Tågresor och väntetider här och där men tillslut kom vi iallafall fram till gamla Svedala. Jag hade bokat upp fullt schema, träffa kompisar och lira på kontoret med Danne, gå på konsert och mycket mer. Det blev en hel del bollande med lilla O som fick åka mellan mormor och morfar samt farmor och farfar för barnpassning medan jag var ute och svirade runt. Enastående duktig på att anpassa sig är han vår lille!
En helgalen kväll på kontoret blev det iallafall, då Tessan i vanlig ordning hade med sig en skara glada människor för att hälsa mig välkommen tillbaka och för att lyssna på mig och Daniel som då inte hade lirat tillsammans på två månader. Gick oväntat bra måste jag säga. Kvällen blev märkligare och märkligare då den ena let´s dance deltagaren efter den andre kom upp till kontoret. Fråga mig inte varför eller hur, det bara blev så. :-)
Lilla O fick också träffa sin bästa kompis under en hel förrmiddag och snacka om att dom lekte! Detta var dagen innan avresa tillbaka till kära England igen, och vi skulle sova hos mormor och morfar sistsa natten. Den natten blev en aning jobbigare än vad jag kunde önska. Lilla O blev magsjuk och kräktes hela natten, och på morgonen hade jag bestämt att inte åka över till England utan boka om resan till ett senare tillfälle. O fick i sig en flaska välling på förmiddagen och jag trodde att han kanske skulle klara resan ändå. 20 minuter senare spydde han upp allt i vardagsrummet och det kändes som om det var droppen och någon resa skulle inte bli av. Tänkte inte utsätta mig för det helt enkelt. Men på någon minut eller så började lilla O att hoppa omkring och leka och springa runt och ett par timmar innan flyget skulle gå bestämde jag mig för att ta mig ut till flygplatsen och testa.
Resten är historia, nu sitter vi här i kära England igen. Lilla O blev jätteglad att se sin mamma och han somnade fint första natten. Natten till idag dock så insjuknade hela familjen och vi fick alla känna av bacillernas vrede. Vi är ännu inte helt krya här. Jag är helt säker på att lilla O sympatispydde här på morgonen då det var två dygn sedan han kastade upp senast. Märkligt.
Vad händer nu då? Michelle skall i helgen iväg på utflykt och jag å lilla O skall springa till S:t Andrews för att inköpa lite fotbollsbiljetter till Birmingham-Arsenal samt Birmingham-Liverpool.
That´s it folks! Dags att ta en vätskeersättningsdryck och slappa framför tvn en stund innan man vågar sig på någon mat.
Sköt om er nu så hörs vi snart igen! :-)
En helgalen kväll på kontoret blev det iallafall, då Tessan i vanlig ordning hade med sig en skara glada människor för att hälsa mig välkommen tillbaka och för att lyssna på mig och Daniel som då inte hade lirat tillsammans på två månader. Gick oväntat bra måste jag säga. Kvällen blev märkligare och märkligare då den ena let´s dance deltagaren efter den andre kom upp till kontoret. Fråga mig inte varför eller hur, det bara blev så. :-)
Lilla O fick också träffa sin bästa kompis under en hel förrmiddag och snacka om att dom lekte! Detta var dagen innan avresa tillbaka till kära England igen, och vi skulle sova hos mormor och morfar sistsa natten. Den natten blev en aning jobbigare än vad jag kunde önska. Lilla O blev magsjuk och kräktes hela natten, och på morgonen hade jag bestämt att inte åka över till England utan boka om resan till ett senare tillfälle. O fick i sig en flaska välling på förmiddagen och jag trodde att han kanske skulle klara resan ändå. 20 minuter senare spydde han upp allt i vardagsrummet och det kändes som om det var droppen och någon resa skulle inte bli av. Tänkte inte utsätta mig för det helt enkelt. Men på någon minut eller så började lilla O att hoppa omkring och leka och springa runt och ett par timmar innan flyget skulle gå bestämde jag mig för att ta mig ut till flygplatsen och testa.
Resten är historia, nu sitter vi här i kära England igen. Lilla O blev jätteglad att se sin mamma och han somnade fint första natten. Natten till idag dock så insjuknade hela familjen och vi fick alla känna av bacillernas vrede. Vi är ännu inte helt krya här. Jag är helt säker på att lilla O sympatispydde här på morgonen då det var två dygn sedan han kastade upp senast. Märkligt.
Vad händer nu då? Michelle skall i helgen iväg på utflykt och jag å lilla O skall springa till S:t Andrews för att inköpa lite fotbollsbiljetter till Birmingham-Arsenal samt Birmingham-Liverpool.
That´s it folks! Dags att ta en vätskeersättningsdryck och slappa framför tvn en stund innan man vågar sig på någon mat.
Sköt om er nu så hörs vi snart igen! :-)
tisdag 2 mars 2010
Står och solar i fönstret och njuter av vårvärmen här i B-ham. Det är dryga två veckor sedan jag uppdaterade denna blogg, men skriva för skrivandets skull är inte my cup of tea. Vissa är i Thailand, andra i vårvärmen i England, andra i vinterkalla Sverige. Ibland undrar jag ifall jag borde börja säsongarbeta istället och flytta från Sverige under vintertid, dock inte till Birmingham, men dit där man har det hyffsat torrt och varmt om dagarna.
Vad har hänt sen senast? Lilla O:s mormor har varit här i nästan en hel vecka! Lilla O sken av glädje, och jag måste säga att jag uppskattade att ha sällskap under dagarna, då Micha var tvungen att fortsätta sitt studerande, (dock inte lika intensivt). Mormor fick lära sig vilka lustiga barnprogram vi har här, och alla nya sånger vi nynnar på här på dagarna!
Jag räknar nu ner dagarna innan jag och O förflyttar oss till vårt fosterland igen. Om lite drygt en vecka är det dags at flyga med lillen igen, och dags att träffa vänner och äntligen få röra en gitarr och mina olika trummor igen! Hoppas att snön har smält något innan jag kommer hem, vill helst att SL skall fungera som det gjorde strax innan jag åkte över.
Träffade Sebastian Larsson här om dagen på Tesco, önskade honom lycka till i fortsättningen i Birmingham och de sista 10 matcherna i Premier League. Han såg minst sagt fundersam ut till en början, har nog inte hört någon prata Svenska (förrutom hans söta flickvän som gick bredvid honom) på ett bra tag. Han har det rätt trögt just nu med sitt lag. Hoppas det vänder!
Imorgon kommer Michelles syskon på besök, då blir det fart på stan igen! Cadbury World (choklad fabrik som finns här i B-ham) Sea World Center och mycket mer ska hinnas med på ett par dagar! Ska bli kul med nya gäster!
Vi har bomat en resa till Dublin också! I slutet av Mars bär det iväg över en helg med juste hotell och härliga miljöer! Det ser jag fram emot, egentligen den enda storstaden här i öriket som jag inte ännu besökt.
Vad har hänt sen senast? Lilla O:s mormor har varit här i nästan en hel vecka! Lilla O sken av glädje, och jag måste säga att jag uppskattade att ha sällskap under dagarna, då Micha var tvungen att fortsätta sitt studerande, (dock inte lika intensivt). Mormor fick lära sig vilka lustiga barnprogram vi har här, och alla nya sånger vi nynnar på här på dagarna!
Jag räknar nu ner dagarna innan jag och O förflyttar oss till vårt fosterland igen. Om lite drygt en vecka är det dags at flyga med lillen igen, och dags att träffa vänner och äntligen få röra en gitarr och mina olika trummor igen! Hoppas att snön har smält något innan jag kommer hem, vill helst att SL skall fungera som det gjorde strax innan jag åkte över.
Träffade Sebastian Larsson här om dagen på Tesco, önskade honom lycka till i fortsättningen i Birmingham och de sista 10 matcherna i Premier League. Han såg minst sagt fundersam ut till en början, har nog inte hört någon prata Svenska (förrutom hans söta flickvän som gick bredvid honom) på ett bra tag. Han har det rätt trögt just nu med sitt lag. Hoppas det vänder!
Imorgon kommer Michelles syskon på besök, då blir det fart på stan igen! Cadbury World (choklad fabrik som finns här i B-ham) Sea World Center och mycket mer ska hinnas med på ett par dagar! Ska bli kul med nya gäster!
Vi har bomat en resa till Dublin också! I slutet av Mars bär det iväg över en helg med juste hotell och härliga miljöer! Det ser jag fram emot, egentligen den enda storstaden här i öriket som jag inte ännu besökt.
tisdag 16 februari 2010
Fotboll vs Bowling = 0-10!!!!
I lördags lämnade jag Liberty Place och mina två käraste för att åka till West Bromwich för att se en fotbollsmatch. Jag tog god tid på mig innan avspark då min idé var att gå på pubben och äta en bit mat, läsa tidningen och dricka en pint eller två innan jag skulle ta bussen ut till Bromwich. Jag gick till Jewellery Quarters som ligger åt rätt håll och där bussarna går mot Brom, och jag hamnade på en ganska folktom pub runt halv tolv en lördag förrmiddag i Birmingham. Jag kikade runt en stund och valde att enbart ta en öl här då jag inte var säker på hur maten skulle vara. Det satt mest äldre gentlemän med pints i sin hand men jag satte mig ner och började läsa tidningen jag köpt på vägen ut till Jewellery Quarters. Gick igenom sportnyheterna och plötsligt såg jag att det stod West Bromwich - Reading och tänkte, där måste dom ha skrivit fel. WBA skulle ju möta mitt gamla favoritlag Sheffield Wednesday, och jag började stirra blint på vad som stod i tidningen. Det var en notis om vilka spelare som var skadade inför matchen och jag var fortfarande helt säker på att dom bara skrivit fel. Jag bläddrade vidare till en större artikel som nu handlade om FA cupen och omspel mellan West Brom och Reading och jag blev kall i kroppen, jag som sett fram emot denna lördag och fotboll igen. Jag ringde då Michelle som fick gå in på WBAs hemsida och där stod det klart och tydligt att matchen som jag skulle gå på var flyttad till i början av mars. Typiskt tänkte jag, och sa till Micha att jag då stannar kvar i stan och går och tittar på någon match på någon pub istället.
Så gjorde jag, jag lämnade den gamla folktomma pubben i Jewellery Quarters och gick mot centrum istället, passerade St Pauls Square, som ligger något ovanför de mer folktäta områderna i de centrala delarna och jag sneddade in på en gata som heter Newhall Street som skulle ta mig hela vägen in till pubbarna som visar matcherna live på storbildskärmar. Men jag stannade plötsligt utanför en som synes trevlig liten pub på Newhall Street och bestämnde mig för att gå in och kanske ta en matbit här för att inte hela tiden äta på samma pub som tidigare. Jag klev in och det var inte särskilt mycket folk här heller men bartendern var en yngre kille än på förra stället och vi började prata nästan omedelbart som jag klev in. Jag åt en underbar hamburgare med lökringar och goda pommes, och jag satt och glodde på en rugby match. För övrigt en sport vi borde ha i Sverige, grymt kul att titta på när man väl satt sig in i alla reglerna. Bartendern vars namn jag nu glömt, ni kommer senare förstå varför, slutade runt 4 och han försvann iväg utan att jag la märke till det då. Jag hade nämligen börjat prata med en kille som flyttat till Australien som nu hade kommit hem för en vecka för att träffa sina två systrar som också satt bredvid honom. Han berättade att han var en kock och fått någon sponsor som såg till att han kunde flytta till Downunder och arbeta som kock, fråga mig inte vad exakt han menade, men det var det han sa i allafall. Han hette Daniel (det kommer jag ihåg) och hans ena syster hette Danielle, vilket blev mer och mer förvirrande ju mer vi öl vi drack. Efter någon timme eller så kommer då plötsligt bartendern igen med en kompis till honom. Kompisen hade en batman tröja och hade färgat håret Svart och såg oerhört lustig och mesig ut. Ja, mesig, han var faktiskt oerhört geeky. Det visade sig att Daniels syskon kände bartendern och denna batmankille då dom tydligen studerar tillsammans så vi satte oss alla tillsammans och började diskutera både det ena och det andra. Daniels syskon var som natt och dag, den ena framåt och den andra lite mer tillbakadragen, och Daniel själv? Helt otroligt galen. Planerna var att gå ut på kvällen och Daniel skulle bestämt bowla med sina syskon och att jag och Bartendern och Batman skulle givetvis följa med. Ju längre vi satt där, runda efter runda började jag lära känna dessa människor så pass mycket att jag kände att jag bara måste ha en natt ute med dessa människor. Tyvärr i det läget fick bartendern ett samtal från sin "nästanflickvän" Vi skämtade högt om honom när han stod 10 meter bort och samtalade med henne, om hur hon körde med honom och han var tokkär. Vi kom alla överens om att han inte skulle försöka så hårt, utan ignorera henne en stund, men när han väl kom tillbaka till bordet och fick höra våra planer tyckte han inte det var någon bra idé. Synd!
Bartendern drog sig så småningom tillbaka till sin lägenhet där hans "nästanflickvän" tydligen väntade. Vi andra tog en taxi till bowlinghallen! 5 glada, relativt onyktra stövlade in och satte på oss bowlingskor och satte igång. Det var det sämsta jag sett! Jag var urusel, rent utsagt rent kass! Hade druckit tok för mycket för att bowla, men som tur var hade resten av gänget lika mycket i sig och bowlade lika dåligt, förrutom Batman! Hahah, svartfärgade håret, flummiga kläder, bowlingskor och något blyg, men han dominerade i bowlinghallen och vann förstås överlägset.
Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem, och när jag väl kom hem, väntade Micha på mig något oroande då min telefon hade dött tidigt på kvällen och utan batteri och något onykter glömmer man lätt bort hur fort tiden går. Nu ringde jag i och för sig på Batmobile ett par gånger, ja jag lånade Batmans mobil ett par gånger. Varje gång jag gjorde det, gick jag mot utgången då det var en typ av Discobowling vi höll på med, och jag såg hur orolig han blev varje gång, att jag skulle smita med hans batmobile.
Jag funderar skarpt på att återvända till denna bar och ta upp kontakten igen, dock har ju Daniel åkt tillbaka till Australien om jag förstod honom rätt, så vi får se om jag tänker leka Robin ytterligare en kväll :-)
Så ingen fotboll, men en ytterst trevlig kväll med några väldigt speciella människor i bowlinghallen!
Så gjorde jag, jag lämnade den gamla folktomma pubben i Jewellery Quarters och gick mot centrum istället, passerade St Pauls Square, som ligger något ovanför de mer folktäta områderna i de centrala delarna och jag sneddade in på en gata som heter Newhall Street som skulle ta mig hela vägen in till pubbarna som visar matcherna live på storbildskärmar. Men jag stannade plötsligt utanför en som synes trevlig liten pub på Newhall Street och bestämnde mig för att gå in och kanske ta en matbit här för att inte hela tiden äta på samma pub som tidigare. Jag klev in och det var inte särskilt mycket folk här heller men bartendern var en yngre kille än på förra stället och vi började prata nästan omedelbart som jag klev in. Jag åt en underbar hamburgare med lökringar och goda pommes, och jag satt och glodde på en rugby match. För övrigt en sport vi borde ha i Sverige, grymt kul att titta på när man väl satt sig in i alla reglerna. Bartendern vars namn jag nu glömt, ni kommer senare förstå varför, slutade runt 4 och han försvann iväg utan att jag la märke till det då. Jag hade nämligen börjat prata med en kille som flyttat till Australien som nu hade kommit hem för en vecka för att träffa sina två systrar som också satt bredvid honom. Han berättade att han var en kock och fått någon sponsor som såg till att han kunde flytta till Downunder och arbeta som kock, fråga mig inte vad exakt han menade, men det var det han sa i allafall. Han hette Daniel (det kommer jag ihåg) och hans ena syster hette Danielle, vilket blev mer och mer förvirrande ju mer vi öl vi drack. Efter någon timme eller så kommer då plötsligt bartendern igen med en kompis till honom. Kompisen hade en batman tröja och hade färgat håret Svart och såg oerhört lustig och mesig ut. Ja, mesig, han var faktiskt oerhört geeky. Det visade sig att Daniels syskon kände bartendern och denna batmankille då dom tydligen studerar tillsammans så vi satte oss alla tillsammans och började diskutera både det ena och det andra. Daniels syskon var som natt och dag, den ena framåt och den andra lite mer tillbakadragen, och Daniel själv? Helt otroligt galen. Planerna var att gå ut på kvällen och Daniel skulle bestämt bowla med sina syskon och att jag och Bartendern och Batman skulle givetvis följa med. Ju längre vi satt där, runda efter runda började jag lära känna dessa människor så pass mycket att jag kände att jag bara måste ha en natt ute med dessa människor. Tyvärr i det läget fick bartendern ett samtal från sin "nästanflickvän" Vi skämtade högt om honom när han stod 10 meter bort och samtalade med henne, om hur hon körde med honom och han var tokkär. Vi kom alla överens om att han inte skulle försöka så hårt, utan ignorera henne en stund, men när han väl kom tillbaka till bordet och fick höra våra planer tyckte han inte det var någon bra idé. Synd!
Bartendern drog sig så småningom tillbaka till sin lägenhet där hans "nästanflickvän" tydligen väntade. Vi andra tog en taxi till bowlinghallen! 5 glada, relativt onyktra stövlade in och satte på oss bowlingskor och satte igång. Det var det sämsta jag sett! Jag var urusel, rent utsagt rent kass! Hade druckit tok för mycket för att bowla, men som tur var hade resten av gänget lika mycket i sig och bowlade lika dåligt, förrutom Batman! Hahah, svartfärgade håret, flummiga kläder, bowlingskor och något blyg, men han dominerade i bowlinghallen och vann förstås överlägset.
Jag kommer knappt ihåg hur jag kom hem, och när jag väl kom hem, väntade Micha på mig något oroande då min telefon hade dött tidigt på kvällen och utan batteri och något onykter glömmer man lätt bort hur fort tiden går. Nu ringde jag i och för sig på Batmobile ett par gånger, ja jag lånade Batmans mobil ett par gånger. Varje gång jag gjorde det, gick jag mot utgången då det var en typ av Discobowling vi höll på med, och jag såg hur orolig han blev varje gång, att jag skulle smita med hans batmobile.
Jag funderar skarpt på att återvända till denna bar och ta upp kontakten igen, dock har ju Daniel åkt tillbaka till Australien om jag förstod honom rätt, så vi får se om jag tänker leka Robin ytterligare en kväll :-)
Så ingen fotboll, men en ytterst trevlig kväll med några väldigt speciella människor i bowlinghallen!
onsdag 10 februari 2010
Bilar och sånt...
Pratade med en gentleman här om dagen om engelsmännens bilvanor. Han beskrev det närmast som man här borta har en manisk föreställning att om man inte kör en fin bil så saknar man status i samhället. Nu pratar jag inte om enkla BMWs eller normala Mercedesbilar utan om Porsche, Aston Martin, Ferrari och alla de andra extremt dyra bilarna som finns. Vart du än tittar så kommer ett vidunder åkande. Skulle jag som turist komma till Stockholm skulle jag undra vilket u-land jag hamnat i om man tittar på alla skräphögar som åker omkring på våra vägar därhemma. Är bilar så hemskt mycket dyrare i Sverige än någon annnanstans? Gentlemannen sa att bilar är dyra i England med, men att man helt enkelt prioriterar bilen som ett andra hem, och om man sitter mycket i bilen, då skall folk se att man har det bra. Tittade lite snabbt på vad bilarna kostar här i England och dom är faktiskt billigare, t.o.m SAAB och Volvo är billigare... Det är märkligt.
Kör man en BMW i Sverige är det fint, här kör man den lyxigaste BMWn som finns och man är långt ifrån att vara någon lyxglidare. Små sportbilar vimlar det utav, Supror, Eclipse, små Audi TTs, nyaste modellen, allt rullar här, och det är inte en utav varje, utan masvis utav ALLT.
Det kanske är så att man hellre har en cool bil än att ha ett hem som är utav god standard. Alla dessa heltäckningsmattor istället för fina trägolv, vad vet jag? Jag har faktiskt börjat gilla vår heltäckningsmatta här hemma. Det är mjukt och lent å gå på, och lilla O älskar att slänga sig på golvet nu när det är så mjukt. Jag kanske rent utav installerar en heltäckningsmatta när jag kommer hem och köper mig en Aston Martin, med ratten på fel sida, för vänstertrafik är inte så dumt ändå.... Ja, jag har vant mig. :-)
Har inte bloggat på ett tag, kan bero på att världen runt omkring en inte är så ny längre. Allt blir liksom till en vana tillslut, men jag lovar att fortsätta skriva så fort andan faller in, och dessa små vardagliga ting kan faktiskt vara intressanta att både skriva och läsa om.
I helgen blir det fotboll, (som vanligt) min första Championship match är på G. West Bromwich som faktiskt leder serien som vi skulle kalla för Superettan där hemma i Sverige tar sig an Sheffield Wednesday. Ska bli kul. West Brom är en egen liten stad i staden kan man säga här i B-ham. Det blir en fin liten dagsutflykt för mig på Lördag.
That´s it for now folks!
Kör man en BMW i Sverige är det fint, här kör man den lyxigaste BMWn som finns och man är långt ifrån att vara någon lyxglidare. Små sportbilar vimlar det utav, Supror, Eclipse, små Audi TTs, nyaste modellen, allt rullar här, och det är inte en utav varje, utan masvis utav ALLT.
Det kanske är så att man hellre har en cool bil än att ha ett hem som är utav god standard. Alla dessa heltäckningsmattor istället för fina trägolv, vad vet jag? Jag har faktiskt börjat gilla vår heltäckningsmatta här hemma. Det är mjukt och lent å gå på, och lilla O älskar att slänga sig på golvet nu när det är så mjukt. Jag kanske rent utav installerar en heltäckningsmatta när jag kommer hem och köper mig en Aston Martin, med ratten på fel sida, för vänstertrafik är inte så dumt ändå.... Ja, jag har vant mig. :-)
Har inte bloggat på ett tag, kan bero på att världen runt omkring en inte är så ny längre. Allt blir liksom till en vana tillslut, men jag lovar att fortsätta skriva så fort andan faller in, och dessa små vardagliga ting kan faktiskt vara intressanta att både skriva och läsa om.
I helgen blir det fotboll, (som vanligt) min första Championship match är på G. West Bromwich som faktiskt leder serien som vi skulle kalla för Superettan där hemma i Sverige tar sig an Sheffield Wednesday. Ska bli kul. West Brom är en egen liten stad i staden kan man säga här i B-ham. Det blir en fin liten dagsutflykt för mig på Lördag.
That´s it for now folks!
onsdag 3 februari 2010
Tesco=ICA Maxi...
Ja, nu har jag gått och irriterat mig länge nog på dessa idiotiska, vad ska jag kalla dom, abnormaliteter kanske? Vi går och handlar vår mat och dryck, ja till och med tv och dvds och dammsugare på något som kallas Tesco här borta. Tesco skulle jag vilja likna vid en ICA Maxi butik hemma i Sverige. Nu har det gått någon månad och man har lärt sig hur systemet fungerar med poängkort och alla rutiner man har när man går i en "Supermarket". Rutinerna skiljer sig dock avsevärt mot vad man är van vid därhemma. Man är van vid att få hyffsad hjälp när man frågar vart man kan finna en viss vara, och man kan framförallt ta det lite lugnt när man skall packa sina varor i sina plastpåsar eller medtagna kassar när man handlat klart. Nej, nej, här får man ta seden dit man kommer. Jag har sååån stor vilja att hålla möte med personalen på Tesco och berätta "hur" man skall göra, men det tänker jag förstås inte göra.....än.
I Sverige får jag en känsla av, givetvis efter ha jobbat i denna bransch under så många år, att allt är faktiskt väldigt bra genomtänkt. Med personal som inte står och dräller, eller personal som inte har en aning om vart man kan hitta en sån enkel sak som "bea" trots att personen i fråga jobbar på den avdelningen. Sedan att det inte finns någon "bea" i detta land är en helt annan fråga!
Skall jag fortsätta? Ja, jag måste, kassalinjen, och den oerhört dumma lösningen dom har med packningen utav det man är på väg att handla. Där står man, i kön, med sin vagn och tittar på kunden framför en som lagt upp alla sina varor på bandet och inväntar nu i sin tur på att kunden före skall bli klar med att packa klart. Japp, det finns bara ett band. Och bandet framför kassan är brett och långt, medan bandet bakom kassan där allt hamnar efter att ha blivit scannat är huuur kort som helst! Man måste alltså ifall man är.., som jag, något stressad och vill vara effektiv packa medan alla varor blir vartefter klara med scanningen.
Där står jag med barnvagnen, lilla O i den såklart, påsar upp över öronen, jag kämpandes med packningen för att inte kunderna bakom skall tycka att jag är slö, eller långsam, och när kassörskan är klar med allt, räcker jag fram mitt Tesco "poängkort" som även det skall scannas. Innan hon ens gjort detta, har jag snabb som jag är, stoppat in mitt visakort i kortläsaren och slår min pinkod. Stolt väntar jag nu på att kvittot skall komma ut ur kassan för nu kunde jag faktiskt inte vara snabbare än vad jag var, och jag blänger tillbaka mot kunderna bakom mig som ser måttligt roade ut åt mitt sätt att vara. Jag kommer till det så småningom....
Jag väntar, och tillslut väser kassörskan något på någon märklig engelsk dialekt att jag måste ta ut mitt kort igen om jag vill ha mina poäng. Ok, tänkte jag, och drar ut det. Då blippar hon plötsligt mitt poängkort mot scannern och säger, nu kan du göra om det du gjorde med ditt kort... Jag stoppar in kortet igen och slår min pinkod stressad över att jag tre gånger var tvungen och säga "-Sorry, what did you just said? till kassörskan. Deras system tillåter alltså inte att man i förväg kan stoppa in betalmedlet innan man scannar poängkortet, men man måste packa allt innan man betalat, förvirrat onekligen....
Jag trodde att jag hade gjort det bästa man kunde i dessa köer, packat klart allt, sett till att lilla O var tyst medan vi var i kön, varit redo att betala innan ens kassörskan frågat, haft mitt poängkort redo, ja allt! Best of luck, next time....
Ja, jag kommer att lära mig tillslut. Nu är det så att jag är långt ifrån att vara den sämsta på detta, snarare tror jag nog att jag har rekordet på att göra dessa manövrar kvickas utav alla engelsmän. Jo, det går förjävligt lååångsamt i dessa köer.... Gamla tanter utan hjälp med sina rullatorer eller tunga mjölkpaket, familjen perfekt med sina två ungar med en hysterisk mamma, och en slapphänt pappa görandes försök att vara effektiva. Nej,nej,nej, engelsmännen har ingen koll på de tre P:na
Produktivitet
Personal
Presentation.
Jag hittar på förstås, men målet är att ge en bild över hur annorlunda det är här. Sedan måste jag höja England till skyarna över vilken fantasisk brödhylla dom har. I Sverige är det antingen rostat eller något rågbröd i en liten länga i butiken, här pratar vi hyllmeter på hyllmeter med allt du kan tänka dig. Riktigt nice faktiskt. Utbudet på allt är så mycket mer än hemma i "normala" Sverige. Allt som finns i Sverige har vi hittills hittat (förrutom bea) och mycket, mycket mer. Vem har sagt att engelsmännen inte äter bra mat? Eller så kanske dom bara handlar fel mat, vad vet jag...
I Sverige får jag en känsla av, givetvis efter ha jobbat i denna bransch under så många år, att allt är faktiskt väldigt bra genomtänkt. Med personal som inte står och dräller, eller personal som inte har en aning om vart man kan hitta en sån enkel sak som "bea" trots att personen i fråga jobbar på den avdelningen. Sedan att det inte finns någon "bea" i detta land är en helt annan fråga!
Skall jag fortsätta? Ja, jag måste, kassalinjen, och den oerhört dumma lösningen dom har med packningen utav det man är på väg att handla. Där står man, i kön, med sin vagn och tittar på kunden framför en som lagt upp alla sina varor på bandet och inväntar nu i sin tur på att kunden före skall bli klar med att packa klart. Japp, det finns bara ett band. Och bandet framför kassan är brett och långt, medan bandet bakom kassan där allt hamnar efter att ha blivit scannat är huuur kort som helst! Man måste alltså ifall man är.., som jag, något stressad och vill vara effektiv packa medan alla varor blir vartefter klara med scanningen.
Där står jag med barnvagnen, lilla O i den såklart, påsar upp över öronen, jag kämpandes med packningen för att inte kunderna bakom skall tycka att jag är slö, eller långsam, och när kassörskan är klar med allt, räcker jag fram mitt Tesco "poängkort" som även det skall scannas. Innan hon ens gjort detta, har jag snabb som jag är, stoppat in mitt visakort i kortläsaren och slår min pinkod. Stolt väntar jag nu på att kvittot skall komma ut ur kassan för nu kunde jag faktiskt inte vara snabbare än vad jag var, och jag blänger tillbaka mot kunderna bakom mig som ser måttligt roade ut åt mitt sätt att vara. Jag kommer till det så småningom....
Jag väntar, och tillslut väser kassörskan något på någon märklig engelsk dialekt att jag måste ta ut mitt kort igen om jag vill ha mina poäng. Ok, tänkte jag, och drar ut det. Då blippar hon plötsligt mitt poängkort mot scannern och säger, nu kan du göra om det du gjorde med ditt kort... Jag stoppar in kortet igen och slår min pinkod stressad över att jag tre gånger var tvungen och säga "-Sorry, what did you just said? till kassörskan. Deras system tillåter alltså inte att man i förväg kan stoppa in betalmedlet innan man scannar poängkortet, men man måste packa allt innan man betalat, förvirrat onekligen....
Jag trodde att jag hade gjort det bästa man kunde i dessa köer, packat klart allt, sett till att lilla O var tyst medan vi var i kön, varit redo att betala innan ens kassörskan frågat, haft mitt poängkort redo, ja allt! Best of luck, next time....
Ja, jag kommer att lära mig tillslut. Nu är det så att jag är långt ifrån att vara den sämsta på detta, snarare tror jag nog att jag har rekordet på att göra dessa manövrar kvickas utav alla engelsmän. Jo, det går förjävligt lååångsamt i dessa köer.... Gamla tanter utan hjälp med sina rullatorer eller tunga mjölkpaket, familjen perfekt med sina två ungar med en hysterisk mamma, och en slapphänt pappa görandes försök att vara effektiva. Nej,nej,nej, engelsmännen har ingen koll på de tre P:na
Produktivitet
Personal
Presentation.
Jag hittar på förstås, men målet är att ge en bild över hur annorlunda det är här. Sedan måste jag höja England till skyarna över vilken fantasisk brödhylla dom har. I Sverige är det antingen rostat eller något rågbröd i en liten länga i butiken, här pratar vi hyllmeter på hyllmeter med allt du kan tänka dig. Riktigt nice faktiskt. Utbudet på allt är så mycket mer än hemma i "normala" Sverige. Allt som finns i Sverige har vi hittills hittat (förrutom bea) och mycket, mycket mer. Vem har sagt att engelsmännen inte äter bra mat? Eller så kanske dom bara handlar fel mat, vad vet jag...
söndag 31 januari 2010
Birmingham - Tottenham 1-1
Här kommer då lite bilder från Premier League matchen mellan Seb Larssons Birmingham och Tottenham. Jag började dagen på en pub en liten bit ifrån arenan. Det var strålande fint väder och solen värmde fint utanför puben. Till skillnad från Sverige får man tydligen stå på trottoaren och på vägen utanför puben och dricka sin öl. Träffade ett par väldigt trevliga killar som jag snackade fotboll och Sverige med.
Dags sedan att ta sig till arenan, och på platsen där ägarens parkeringsplats är utanför arenan stod en nytvättad röd ferrari. Birmingham ägs om jag inte minns fel utav en förmögen asiat (som snart alla lag gör i England).
Matchen då? Ja, Birmingham började minst sagt darrigt och det tog egentligen hela första halvleken innan dom fick fart på spelet. Sebastian Larsson var som alla andra spelare i B-ham relativt osynlig.
Rättvist gjorde Defoe 1-o till Tottenham i slutet av första halvlek, ett snyggt mål, och ett mycket kraftfullt avslut utav Defoe, engelsk landslagsman.
Det var nästan fullsmockat på arenan. St. Andrews är en relativt gammal och omodern arena. Rymmer drygt 30.000 åskådare men atmosfären är bra! Det sjungs ständigt och Tottenham fansen var inte dåliga dom heller.
En allt genom trevlig lördag eftermiddag, som slutade lugnt hemma framför tvn med ett glas vin.
Idag söndag har vi inte gjort mycket, Michelle har varit på universitetet hela dagen och jag och lilla O har mest degat omkring i lägenheten, han lekandes med sina leksaker och jag framför finalen i Australian Open på tv mellan den omöjlige Federer mot det inhemska hoppet Andy Murray. Federer vann förstås med tre raka set. Murray var bra, men hade egentligen ingen chans idag.
Dags att lägga lilla O nu, sedan blir det nog en film för mig och Michelle, får se vilken det blir!
Micha hälsar här bakom mig att det blir Bride Wars, då blir pappa J utan film denna kväll också... Dessa romantiska komedier borde bli förbjudna! :-)
Dags sedan att ta sig till arenan, och på platsen där ägarens parkeringsplats är utanför arenan stod en nytvättad röd ferrari. Birmingham ägs om jag inte minns fel utav en förmögen asiat (som snart alla lag gör i England).
Matchen då? Ja, Birmingham började minst sagt darrigt och det tog egentligen hela första halvleken innan dom fick fart på spelet. Sebastian Larsson var som alla andra spelare i B-ham relativt osynlig.
Rättvist gjorde Defoe 1-o till Tottenham i slutet av första halvlek, ett snyggt mål, och ett mycket kraftfullt avslut utav Defoe, engelsk landslagsman.
Det var nästan fullsmockat på arenan. St. Andrews är en relativt gammal och omodern arena. Rymmer drygt 30.000 åskådare men atmosfären är bra! Det sjungs ständigt och Tottenham fansen var inte dåliga dom heller.
En allt genom trevlig lördag eftermiddag, som slutade lugnt hemma framför tvn med ett glas vin.
Idag söndag har vi inte gjort mycket, Michelle har varit på universitetet hela dagen och jag och lilla O har mest degat omkring i lägenheten, han lekandes med sina leksaker och jag framför finalen i Australian Open på tv mellan den omöjlige Federer mot det inhemska hoppet Andy Murray. Federer vann förstås med tre raka set. Murray var bra, men hade egentligen ingen chans idag.
Dags att lägga lilla O nu, sedan blir det nog en film för mig och Michelle, får se vilken det blir!
Micha hälsar här bakom mig att det blir Bride Wars, då blir pappa J utan film denna kväll också... Dessa romantiska komedier borde bli förbjudna! :-)
torsdag 28 januari 2010
Vispar
Idag har jag och lilla O besökt en musikaffär något utanför city centre här i B-ham. Som vanligt promenerar jag runt omkring i staden, känns lättast så än att leta efter vilken buss som är rätt. Lätt att man hamnar fel om man säger så. Hade vi haft en stegräknartävling skulle jag nog tro att jag vinner :-)
I vilket fall som helst var jag ute efter ett par "vispar". Sådana som trummisar använder när det inte ska låta så "snärtigt" på trumman. Varför? Jo, Danne visade ett klipp från Youtube där en kille satt och slog med ett par vispar rakt på bordet och stampade med foten för att få basen, och det lät klockrent. Bifogar länken här;
http://www.youtube.com/watch?v=DPHOx6vFAME&feature=channel
Coolt tyckte vi och nu är det alltså dags för mig att börja träna att slå på vad som helst :-)
Här är då mina nya lekkamrater!
That´s it for now folks!
tisdag 26 januari 2010
TV time
Måndagen blev en lugn sådan, Michelle åkte iväg tidigt på morgonen till Universitetet och jag och lilla O började morgonen med att äta lite mackor och honey puffs! Det var kallt och grått ute så det fick bli en lugn pappadag inomhus denna måndag. Första dagen egentligen här i England som jag faktiskt inte gjorde en enda utflykt till något. Alltså därför inget att blogga om, men idag är det tisdag, och jag har precis varit iväg med O till The Currys, en jättelik affär med enbart tv och datorprylar. Enorm affär. Vi har inte haft någon tv de första veckorna då vi prutade på hyran, vågade vi inte be om en tv också. (Vi fick mycket annat kan tilläggas) Så, jag gick helt sonika och köpte oss en helt ny LG flatscreen 23tums tv, full HD för det humana priset av 209 pund. Lite drygt 2.400:- Dags då att med en "Old Speckled Hen" i ena handen och tvn i den andra, installera den och sätta den på sin lilla fot.
Först innan vi kom tillbaka till vår lägenhet gick vi alltså till The Currys, som ligger i det enorma köpcentrat The Bullring. En magnifik byggnad med många våningar och väääldigt högt i tak. Alltid massvis med folk, men eftersom det är så luftigt mellan både butiker och bredden på gångarna man går i, så blir det alrig trångt. Precis så det skall vara. I Sverige packar man allt bredvid varandra och försöker ta vara på varje kvadratmeter, vilket gör det hela instängt, det gör man inte här i B-ham. Skönt tycker jag! Lilla O och jag köpte vår tv och jag började traska tillbaka (15 min promenad till lägenheten), lilla O i vagnen och hans lilla hund, även kallad "hunden" och jag styrandes på barnvagnen med en hand och en tv under den andra armen. Detta såg säkert rätt lustigt ut. Tror nog inte att det är alltför vanligt att en 30- årig kille styr en barnvagn med en vild liten O viftande med sin uppstoppade hund och en tv under armen, i rasande fart mitt på New Street. Det var ganska tugnt och bökigt då kartongen saknade handtag tyvärr. I vilket fall som helst fick jag ett antal märkliga blickar innan vi äntligen var hemma!
Nu sover lilla O och tvn är väl fungerande och ölen är uppdrucken framför den ;-)
Först innan vi kom tillbaka till vår lägenhet gick vi alltså till The Currys, som ligger i det enorma köpcentrat The Bullring. En magnifik byggnad med många våningar och väääldigt högt i tak. Alltid massvis med folk, men eftersom det är så luftigt mellan både butiker och bredden på gångarna man går i, så blir det alrig trångt. Precis så det skall vara. I Sverige packar man allt bredvid varandra och försöker ta vara på varje kvadratmeter, vilket gör det hela instängt, det gör man inte här i B-ham. Skönt tycker jag! Lilla O och jag köpte vår tv och jag började traska tillbaka (15 min promenad till lägenheten), lilla O i vagnen och hans lilla hund, även kallad "hunden" och jag styrandes på barnvagnen med en hand och en tv under den andra armen. Detta såg säkert rätt lustigt ut. Tror nog inte att det är alltför vanligt att en 30- årig kille styr en barnvagn med en vild liten O viftande med sin uppstoppade hund och en tv under armen, i rasande fart mitt på New Street. Det var ganska tugnt och bökigt då kartongen saknade handtag tyvärr. I vilket fall som helst fick jag ett antal märkliga blickar innan vi äntligen var hemma!
Nu sover lilla O och tvn är väl fungerande och ölen är uppdrucken framför den ;-)
söndag 24 januari 2010
39.725
så många åskådare såg FA-cup matchen på Villa Park igår lördag. Jag satt väldigt nära innerplan och hade en ytterst trevlig lördag. Den började med att jag tog ett par öl på ett par pubar inne i B-hams centrala delar (tog en bild på en vy utanför en pub jag var på) innan jag tåg tåget ut mot arenan. Väl på plats strömmade det in folk från alla håll och kanter och jag tog mig in på Aston Hotell som ligger ett stenkast från arenan. Här var det redan fullsmockat med folk en och en halv timme innan match, och alla var glada och hade en öl i handen och stirrade blint upp mot en tv som hängde uppe på väggen. Chelsea tog sig an Preston i deras 4:e omgång av FA-cupen. Hann aldrig se klart den matchen men Chelsea ledde med 2-0 när alla började bege sig in mot Villa Park.
In så på matcharenan och jag trodde ärligt talat att Brighton inte skulle dra fullt hus men det gjorde dom alltså nästan. Runt 43.000 tar Villa Park och nu kom nästan 40.
Matchen då? Jo den slutade 3-2 till Aston Villa, en bra match där dock inte Aston Villa kom upp i toppklass med sitt spel. Mestadels för att dom lät stjärnor vila och spelade med yngre förmågor. Men James Milner spelade, och han är het just nu.
Var tvungen att ta en bild på Martin O´neil också, en riktigt cool tränare som kör med mjukisbyxor och fotbollsskor trots att han knappast kommer springa in på plan å lira boll själv. Han var Henrik Larssons tränare i Celtic där Henrik blev klassad som en gud av både fans och tränaren O´neil. Han verkar vara en sympatisk figur.
Nästa match? Ja det blir nästa lördag på St. Andrews där Birmingham tar emot Tottenham.
torsdag 21 januari 2010
West Bromwich
Jag var tvungen att ta mig ut till en förrort som heter West Bromwich då denna lilla byhåla har ett lag som kommer möta mitt favoritlag Sheffield Wednesday den 13:e februari. Sagt och gjort jag fixade en biljett med möda och besvär kan jag säga. Ska jag dra hela historien?Nåväl.... den började med.............
Att jag och lilla O skulle ta oss till de berömnda Jewellery Quarters här i Birmingham. Jag och Michelle har snuddat lite vid dessa kvarter när vi i oktober var här för att reka lite inför vår flytt, men vi såg föga vad jag nu beskådade tillsammans med O.. Jag stövlade rakt in i "The diamonds
Paradise" Alltså, jag har inte sett mer glitter och små fina kvartersbutiker i hela mitt liv. Det var diamanter i alla hörn och kanter vart jag än gick. Lilla O somande överaskande precis när jag tog en bild över "lilla Big Ben" i en rondell.
såg ni förresten hur grönt det var i gräset brevid lilla O i vagnen?
Jag förstår inte hur det kan vara på detta viset, för 2 veckor sedan låg dessa landskap djupt insnöat såsom Sverige gör. Stockholm har juh knappast snö hela vintern, men gräset blir brunt ändå. Skall ta reda på vilket gräs dom använder här, och odla lite utav detta hemma på tomten själv! Bilden gör sig inte rättvis, det var faktiskt grönare än du kan tänka dig en januaridag i Birmingham.
Ok, låt oss skippa gräset en aning :-) så fortstter vi vår färd mot West Bromwich. Mina planer var att knata till Jewellery Quarters för att ta ett tåg ett par stationer fram till West Bromwich. Väl framme, efter att ha myst omkring i dessa fantastiska kvarter så hittade jag tågstationen, dock utan någon som säljer någon biljett. Jag trevade mig fram i djungeln av tåg som går kors och tvärs, och bestämnde mig för att skippa tåget och ta en buss istället. Sagt och gjort, bussen kom och 15 min senare var jag framme s
Biljetten köpt till matchen den 13:e februari mellan WBA-Sheffield Wednesday och jag skuttade glatt vidare mot bussen som skulle ta mig tillbaka mot de centrala delarna av Birmingham igen. Lilla O sov fortfarande medan jag klev på bussen, och jag ställde mig där vagnar eller rullstolar vanligtvis skall stå i bussen, och sneglade ner mot sätena precis bredvid. Där satt två unga tjejer, en lite rundare om magen, med en piercing i läppen, och en jätteliten tjej med den minsta munnen jag någonsin sett. Dom höll varandra i handen och sneglande mot mig där jag stod och höll barnvagnen. Bussturen var ryckig, då det var rejält med trafik mellan Bromwich och B-ham denna förmiddag, och O lättade på ögonbrynen och vaknade samtidigt som bussen sa Phhhyyyssss vid en hållplats. Lilla O stoppar då upp huvudet från vagnen där han snällt sov, och de två lesbiska flickorna fick syn på hans kalufs och utbrast; OOOOOOOooooo I want one of these!!!! My God, he is the cutest looking thing I ever seen!!! Varför blev du då flata, tänkte jag....
Bussturen blev värre och värre då trafiken blev helt stillastående, mitt framför mig hade jag en kinesisk familj som kämpade med att få sin lilla son att hålla klaffen då han nyss gjorde sig illa på ett utav de säten man kan fälla ner bredvid vagnen som man har vid sidan av säterna. Kineserna tjattrade och flatorna berömnde lilla O:s ögonfransar och hans lockar bakom öronen och jag stod pinsamt tyst i mitten och hoppades att denna bussresa snart var slut.
Den tog slut givetvis efter köer och åter köer, och jag kunde traska hem med en glad O i vagnen och en ny fotbollsbiljett rikare, och innan jag kom hem lyckades jag få hem ett gott rött vin som vi nu njuter av i vår soffa.
onsdag 20 januari 2010
Aston Villa
Idag hamnade jag och lilla O lite fel när vi skulle ta oss ut till Aston Villas hemmaplan Villa Park. Tåget som skulle ta oss ut till en station som heter Witton stannade aldrig på den stationen utan tutade vidare mot en station långt långt vidare ut mot Walsall. Inget att göra än att hoppa av och ta ett annat tåg tillbaka. Det är lite utav en djungel denna kollektivtrafik. Man vet aldrig ifall dom bara skippar en station eller inte. Jag till och med frågade mig fram vilket tåg jag skulle ta, men ändå blev det som sagt var fel. O var hyffsat glad i vagnen, fick muta honom något med lite Honey Cherios då han helst av allt ville vara ute och känna på regnet. Japp, det regnar här just nu...
I vilket fall som helst var planen att köpa en biljett till matchen den 10:e februari mellan
Aston Villa - Manchester United.
Väl framme vid biljettkassorna var det en lång kö. Aston Villa skall möta Blackburn Rovers ikväll i semifinalen av ligacupen vilket alla tydligen köpte biljetter till. Tillslut blev det äntligen min tur, lilla O hade varit lugn som en filbunke i vagnen, och gamla damer, ja faktiskt, det var gamla damer i kön till biljetterna till fotbollsmatcherna, flest damer faktiskt, snurrigt är det här, och fotboll var det enda dom pratade om. Här och var stack dom in med ett par välvalda ord till Oscar, såsom God bless you, adorable, you sleepy boy? Villa fan, are ya? Puh, trodde jag skulle dö för en stund. Lilla O flirtade tydligt med sina långa ögonfransar.
Som, sagt nu var det min tur at handla biljetter till matchen mot United lite längre fram i februari, men det var lättare sagt än gjort. För att köpa en biljett till en Villa match mot några av dom större och bättre lagen i Premier League måste du ha köpt en biljett tidigare till en "mindre sevärd" match, så där stod jag nu utan min biljett till denna fantastiska match och bestämnde mig då kvickt att i helgen får det bli fotboll igen! Aston Villa möter Brighton i 4:e omgången i FAcupen nu på lördag på Villa Park, och jag slog till, och fick på så sätt ett Referens nummer som jag kan ange när jag skall boka min biljett till United matchen. Så fick det bli, på lördag smäller det! Min första FA-cup match "live" kommer gå av stapeln. Dags att börja plugga in Brighton ett par dagar nu då! :-) 
Går den på tv i Sverige, kika efter mig då, jag bokar alltid mina biljetter längst ner intill gräsmattan så man känner av "hettan" på plan. Be mig inte "streaka" det är fortfarande för kallt och regnigt för den konsten. ;-) Det vore jobbigt att bli portad på en arena som man helst vill se fler matcher på under min vistelse här i B-ham!
Imorgon? West Bromwich, en förort till Birmingham som har ett lag i Championship. Ska kika om dom kanske har en match mot Sheffield Wednesday som är ett favoritlag jag har sedan tipsextra på SVT. Oj, tittade visst in på deras hemsida lite snabbt, vissat lirar dom mot Sheffield hemma den 13:e februrari, bokat och klart imorgon då! :-)
tisdag 19 januari 2010
En resa i fotbollens tecken.
Igår, måndags tog jag och lilla O ett tåg för att hälsa på Wolverhampton, en stad som ligger nära Birmingham, kalla det Södertälje om ni vill, geografiskt sätt. En fin liten stadskärna med en imponerande klosterbyggnad mitt i centrum (bilden nedan)
Mitt huvudmål var dock att få syn på Wolverhamptons egna stoltet, Wolverhampton Wanderers, ett klassiskt engelskt fotbollslag som lyckats ta sig upp i Premier League inför denna säsong. Det var promenad avstånd till den gula arenan, även kallad Molineux, och jag lyckades traska runt hela bygget med en glad liten O i vagnen (han fick en pikétröja med Wolves färger på)
Det vilade en lugn och harmonisk atmosfär runt hela kvarteret, och alla hälsade och tittade på mig och lilla O när vi gick från hörn till hörn och fotograferade omgivningen.
Jag funderade länge på ifall jag skulle slå till och köpa mig en biljett till matchen på Lördag i FA-cupen mellan Wolves-Crystal Palace men jag hade planer på att under morgondagen (läs idag) åka till St. Andrews och kika på biljetter där istället (Birmingham Citys hemmaarena).
Så, nu till nutiden, har precis kommit hem efter en liten utflykt som skulle ta mig till St. Andrews. Arenorna här i Birmingham ligger något utanför stadskärnan och ut till förorterna och jag har inte hunnit lära mig hur alla tusentals bussar åker här ännu, men tåg är ju alltid ett lätt sätt, (trodde jag) St. Andrews ligger nära en tågstation som heter Bordesley, men den stationen är inte öppen då det inte spelas match, fick jag lära mig idag, utan jag fick åka till nästa station som hette Small Heath vilket enligt en snäll person på tåget sa var lite drygt en 10-minuters promenad ifrån St. Andrews. Jag klev av vid Small Heath och ut genom stationen och möttes av små tegelhus vart jag än vände blicken. Jag hade sett arenan i horisonten utanför fönstret när tåget åkte förbi Bordesely, så nu fick jag lita på mitt geografiska sinne. Lilla O var glad som vanligt, när han fick se bussar och lastbilar åka förbi, så det fick ta den tid det fick ta helt enkelt. Jag började gå mot det håll tåget kom ifrån, men tillslut började undra vilket håll jag egentligen var på väg, då vägen och alla korsningar med alla små radhus såg likadana ut. Jag förundrades över hur skitigt det var på marken, rena sophögarna här och var. Inne i B-hams centrala delar är det väldigt rent måste jag säga, men här ute, rena slagfältet!
Detta är alltså en privat gräsmattsa utanför folks fönster där dom bor. Så här såg det ut överallt, och då tog jag säkert en bild som inte ens är värd att nämna hur mycket skräp det faktiskt var.
I vilket fall som helst, så hittade jag tillslut St. Andrews. En kanske inte lika spektakulär arena utifrån sätt, nu gick jag inte runt den för att kika så mycket utan kom fram på ena långsidan och mitt mål var denna gång att införskaffa mig min första biljett till en fotbollsmatch.
Jag fixade en biljett till matchen mellan Birmingham City - Tottenham som går av stapeln den 30:e Januari, och detta mina damer och herrar är bara början på denna pappaledighet och fotbollsmatcher :-) Den 27:e mars kommer Mr Rossing troligtvis att hälsa på, då kommer Arsenal på besök, så ifall du vill komma över och se på fotboll, hör av dig, Mr Grundbergs booking.co.uk fixar biljetter och flyg :-)
Lång blogg, men det var ett tag sedan jag skrev. Imorgon kommer jag nog ta en tripp upp till Villa Park, där Aston Villa lirar sina hemmamatcher, kanske blir en biljett till någon match dit också, får se :-)Sedan har vi städer som Sheffield, Manchester, Liverpool och många många fler att besöka under dessa månader här. Vi skall planera in ett par weekend trippar så småningom när Michelle har fått ordning på allt i skolan. Glasgow, Cardiff i Wales, Dublin mm. Ser jag fram emot kan jag säga!
Cheers!
Mitt huvudmål var dock att få syn på Wolverhamptons egna stoltet, Wolverhampton Wanderers, ett klassiskt engelskt fotbollslag som lyckats ta sig upp i Premier League inför denna säsong. Det var promenad avstånd till den gula arenan, även kallad Molineux, och jag lyckades traska runt hela bygget med en glad liten O i vagnen (han fick en pikétröja med Wolves färger på)
Det vilade en lugn och harmonisk atmosfär runt hela kvarteret, och alla hälsade och tittade på mig och lilla O när vi gick från hörn till hörn och fotograferade omgivningen.
Jag funderade länge på ifall jag skulle slå till och köpa mig en biljett till matchen på Lördag i FA-cupen mellan Wolves-Crystal Palace men jag hade planer på att under morgondagen (läs idag) åka till St. Andrews och kika på biljetter där istället (Birmingham Citys hemmaarena).
Så, nu till nutiden, har precis kommit hem efter en liten utflykt som skulle ta mig till St. Andrews. Arenorna här i Birmingham ligger något utanför stadskärnan och ut till förorterna och jag har inte hunnit lära mig hur alla tusentals bussar åker här ännu, men tåg är ju alltid ett lätt sätt, (trodde jag) St. Andrews ligger nära en tågstation som heter Bordesley, men den stationen är inte öppen då det inte spelas match, fick jag lära mig idag, utan jag fick åka till nästa station som hette Small Heath vilket enligt en snäll person på tåget sa var lite drygt en 10-minuters promenad ifrån St. Andrews. Jag klev av vid Small Heath och ut genom stationen och möttes av små tegelhus vart jag än vände blicken. Jag hade sett arenan i horisonten utanför fönstret när tåget åkte förbi Bordesely, så nu fick jag lita på mitt geografiska sinne. Lilla O var glad som vanligt, när han fick se bussar och lastbilar åka förbi, så det fick ta den tid det fick ta helt enkelt. Jag började gå mot det håll tåget kom ifrån, men tillslut började undra vilket håll jag egentligen var på väg, då vägen och alla korsningar med alla små radhus såg likadana ut. Jag förundrades över hur skitigt det var på marken, rena sophögarna här och var. Inne i B-hams centrala delar är det väldigt rent måste jag säga, men här ute, rena slagfältet!
Detta är alltså en privat gräsmattsa utanför folks fönster där dom bor. Så här såg det ut överallt, och då tog jag säkert en bild som inte ens är värd att nämna hur mycket skräp det faktiskt var.
I vilket fall som helst, så hittade jag tillslut St. Andrews. En kanske inte lika spektakulär arena utifrån sätt, nu gick jag inte runt den för att kika så mycket utan kom fram på ena långsidan och mitt mål var denna gång att införskaffa mig min första biljett till en fotbollsmatch.
Jag fixade en biljett till matchen mellan Birmingham City - Tottenham som går av stapeln den 30:e Januari, och detta mina damer och herrar är bara början på denna pappaledighet och fotbollsmatcher :-) Den 27:e mars kommer Mr Rossing troligtvis att hälsa på, då kommer Arsenal på besök, så ifall du vill komma över och se på fotboll, hör av dig, Mr Grundbergs booking.co.uk fixar biljetter och flyg :-)
Lång blogg, men det var ett tag sedan jag skrev. Imorgon kommer jag nog ta en tripp upp till Villa Park, där Aston Villa lirar sina hemmamatcher, kanske blir en biljett till någon match dit också, får se :-)Sedan har vi städer som Sheffield, Manchester, Liverpool och många många fler att besöka under dessa månader här. Vi skall planera in ett par weekend trippar så småningom när Michelle har fått ordning på allt i skolan. Glasgow, Cardiff i Wales, Dublin mm. Ser jag fram emot kan jag säga!
Cheers!
söndag 17 januari 2010
Sunday Skyline
En lugn Söndag börjar smått ta sitt slut, vi skall nu så fort som lilla O somnar se en film på datorn, en riktig sån där romantisk komedi som Michelle gillar, men som jag inte riktigt tycker lika mycket om :-), "Its Complicated" heter den, vi får väl se om den duger. Vi har idag tagit en tur med det största hjul jag någonsin sett. Den installerades inför en stor julmarknad och den står kvar här i slutet av Broadstreet. Här kommer lite bilder ifrån den turen:
Rätt maffigt var det!. Här kommer sedan lite bilder ifrån vårt egna kvarter där vi bor. Det var strålande sol och säkert en 7-8 grader plus så våra vårkänslor vaknade till liv redan den 17:e januari. Från värsta "snövintern" på evigheter till barmark och sol känns märkligt på något sett. Nu finns inte en tillstymmelse till någon snö kvar, vilket vi i och för sig tackar och tar emot för.
Här är utsikten ifrån våra vardagsrumsfönster.
Innergården, foto taget ifrån vår trappuppgång.
På väg ut från vårt kvarter, skulle väl iväg och handla nåt kan jag tänka mig :-)
Rätt maffigt var det!. Här kommer sedan lite bilder ifrån vårt egna kvarter där vi bor. Det var strålande sol och säkert en 7-8 grader plus så våra vårkänslor vaknade till liv redan den 17:e januari. Från värsta "snövintern" på evigheter till barmark och sol känns märkligt på något sett. Nu finns inte en tillstymmelse till någon snö kvar, vilket vi i och för sig tackar och tar emot för.
Här är utsikten ifrån våra vardagsrumsfönster.
Innergården, foto taget ifrån vår trappuppgång.
På väg ut från vårt kvarter, skulle väl iväg och handla nåt kan jag tänka mig :-)
fredag 15 januari 2010
Börjar bli Englishfierad!
Dåså, det tog ett par dagar i den nya lägenheten, och vardagslunket har påbörjats, och jag har redan börjat äta bacon och ägg till frukost :-) (Dock vin till middagen fortfarande; bilden ovan) Jag käkar, eller rättare sagt käkade aldrig frukost hemma. Stressen på jobbet tog kanske överhanden.
Inga fler små resor har gjorts sedan senaste trippen till IKEA via Walsall. Jag skall ta mig till Wolverhampton i början på nästa vecka då Wolves ligger enbart en liten bussresa ifrån B-ham. Tar lite drygt en halvtimme skulle jag tro. Jag och O har roat oss med att gå runt hela Birminghams närförorter för att hitta "doorstops". Vi har nämligen dörrar som är självstängande i lägenheten som jag anser är ytterst irriterande, och små fötter som stoppar dörrarna nere vid golvet vore ett trevligt inslag i vardagen. Vi har dock gått bet än så länge. Fortsättning följer när det gäller dessa "doorstops"
Imorgon lördag blir det pubben och fotboll för mig, lilla O och Michelle får stanna hemma! Vi skall dock gå på en shoppingrunda på förmiddagen först. Michas fötter värker och hennes skor läcker in så ett par gummistövlar skall inhandlas till hennes fötters ära. Snön här i England har förvandlats till rinnande vatten och försvunnit, men uppifrån himlen regnar det nu ihärdigt, så från snö till en mer normal engelsk vinter väntas från och med nu. Jag trivs med det faktiskt, inga fotbollsmatcher inställda eller tåg eller bussar som är försenade, eller dålig snöröjning. I England har dom ingen snöröjning nämligen, dom saltar ALLT, trots att det är -10 grader ute. Vi i Sverige fattar att salt inte funkar när det är så kallt. Michas stövlar, ja ni ska se dom, är så förstörda av saltavlagringar att det borde vara straffbart. Som sagt, nya Stövlar på G imorgon.
Jag kommer sätta mig på en pub väldigt nära vår lägenhet imorgon för att se fotbollen och kanske får jag vara galet engelsk för en stund, vi bor nämligen bara ett stenkast ifrån vad man kan kalla Götgatsbacken i Stockholm, fast Broadstreet som den heter, går varken upp eller ner. Det ligger en restaurang eller pub i varenda hörna och dagar när det är fotboll leker livet för engelsmännen. Ska bli skönt med ett par timmar i lag med skrikande engelsmän. Det mesta jag hör idag är en skrikande Oscar, vars färg på fotbollströja inte ännu är klarlagt. Han blir säkert en fanatisk GAIS supporter eller dylikt.
I vilket fall som helst så trivs jag i den nya lägenheten och det nya livet. Jag har inga "måsten" eller krav, well, kanske mata Oscar någon gång och försöka få honom och sova och vara glad, men annars, jag har INGEN som ringer och gnäller på mig, eller säger åt mig att göra si eller så, jag säger bara det, detta kan jag leva med! :-)
Här är vår gata, Sheepcote Street, och vi bor i ett kvarter som heter Liberty Place. (Husen till vänster är vårt kvarter) En egen Concierge har vi som alltid hejar på när vi kommer igenom våra portar. En trevlig kille som passar upp på oss och hjälpr oss med allt som vi behöver, coolt!!! Så borde man ha det i Sverige också. Där har ni min nästa affärsidé!
Over and out!
måndag 11 januari 2010
Hotell No more!
Ok! Mycket har hänt här, eller rättare sagt, kanske FÖR mycket har hänt här, under en och samma vecka. Vår 6 dagars hotellvistelse är nu över, Äntligen! Att komma ihåg från vår första vecka på hotell måste vara våra fantastiska frukostar på Starbucks, snordyra, men väl värt det, samt att lilla O av någon underlig anledning var tyst under dessa besök.
Det finns mycket gott att säga om att äta ute alla måltider, men det blir i längden rätt jobbigt, framförallt med en liten i släptåg. Jag har dock hittat ett favorit ställe i "Bella Italia", en enkel men fin italiensk restaurang i slutet av New Street. Har käkat samma pasta där där ett par gånger, och den är grymt god!! Exakt vad det är får du reda på ifall du kommer över och besöker oss :-)
Vad mer, jo sista kvällen på hotellet, dvs igår kväll, tog jag mig friheten att vandra fritt i någon timme eller så utan Micha och lilla O. Jag hamnade på en jazzklubb som denna kväll hade en akustisk livemusik afton med band som var okända och nya. Stället var minimalt och jag stormtrivdes! Kanske för att på scenen satt två grabbar som sjöng acapella och spelade sina egna låtar med en sån feeling att jag fick gåshud! Fyra låtar senare var dom klara och jag hälsade glatt på grabbarna och gav dom positiv feedback som dom förtjänade. Kan det ha varit 20 personer i lokalen så överdriver jag inte, och dom blev glada åt mina vitsord. SmartSoutane heter dom och dom skall ha en sida som är www.myspace.com/smartsoutane Spana in och digga!! (kan vara att dom inte är riktigt färdiga med sidan ännu)
Ok! Hotell, Check! Goda Restauranger, Check! Jazzklubb, Check! Mysig lägenhet, CHECK!!!
Ja, jag sitter i vår nya lägenhet och skriver detta, och jag måste säga att vi har hittat ett guldkorn! Dags att dra på er tweedkavajen och komma över, vi är redo för ett besök!!! ;-)
lördag 9 januari 2010
Walsall - Jocke 0-1
Dåså, lördagens nöje blev en tur till IKEA. Tro inte att detta hak ligger närmare någon annan stadskärna än i Stockholm. Utan bil är det ett elände att ta sig till IKEA-husen verkar det som. Ska fan ta ett snack med Ingvar om att starta ett "Drive-by" hus mitt i någon stad....
Vi fick ta ett tåg från New Street (typ Centralen i Stockholm) till en liten stad som heter Walsall drygt 25 min ifrån Birmingham. Sedan hade vi en 45-minuters väntetid tills en buss skulle komma som tog oss direkt ut till IKEA-huset. Walsall då, en liten sömnig stad i utkanten av Birminghams förorter. Huvudgatan var en lång raksträcka av utslitna gamla hus med butiker i alla hörn. Gulligt kanske, men knappast något man drömmer om att flytta till, ifall man kommer ifrån en så fin stad som Sthlm.
I vilket fall som helst så har mitt mål att besöka de flesta små orter med ett professionellt fortbollslag tagit sin början. Min lördag blev verkligen en tripp i fotbollens tecken. På vägen ut med tåget ifrån Birmingham, stannade vi i Witton, en liten station som lär vara fullpackad med folk när Aston Villa spelar sina hemmamatcher. Villa Park, deras hemma-arena låg nämligen synbart ifrån tåget, och den var magnifik! Snygg utanpå och det ska bli kul att se den innuti så småningom.
Sista stoppet innan vi anlände till Walsall var Bescot Stadium, vilket gjorde att jag drog mig till minnes att jag sett en match på tv mellan Walsall-QPR för något år sedan eller så, och direkt kikade jag ut genom fönstren för att se ifall jag även såg denna fotbollsstadium. Tåget började rulla och efter ett litet tag skymtade jag en mindre fotbollarena, Walsalls hemmaplan, vilket värmde mitt hjärta, denna iskalla vinterdag mellan Birmingham och Walsall. Lilla O var på sitt bästa humör! Kanske för att pappa var glad åt fotbollsnostalgin, men troligare var det för att lilla O älskar tåg, och Englands förorter till höger och vänster är fulla av lastbilar och gamla tåg på rälsar.
Vi anlände som sagt var till Walsall, Michelle var mindre imponerad, vilket jag förstår, men jag gick omkring i ett rus av välbehag av att min resa genom Storbritannien hade tagit fart, bara 4 dagar in på äventyret. Bussen som vi sedan tog ledde oss så småningom till IKEA, ett IKEA med Svenska och Engelska flaggan vajande tillsammans och visst blev man stolt på ett sätt.
Jag stormtrivdes faktiskt, trots att Oscar började bli trött och gnällig, men efter 25 köttbullar senare på cafeterian och ett par varv med vagnen så somnade Oscar. Medan mitt race med O och vagnen hade Micha roffat åt sig kuddar, lakan, handdukar och mycket mer som vi nu skall ha i den nya lägenheten som vi flyttar in till på Måndag.
Allt som allt, en trevlig utflykt till IKEA som tog hela dagen, men vad gör det när man inte nu behöver stressa till något annat.
Imorgon har vi enbart ett par saker på agendan, jag skall lämna tillbaka ett par reseadaptrar som jag köpt, väl fungerande men vi kommer inte behöva så många... Sedan blir det och packa ihop på hotellrummet då vi tidigt måndag morgon går och hämtar nycklarna till vår nya lägenhet och vårt nya liv för ett halvår.
Thats it for now folks! Förresten, ölen är faktiskt godare här än i Svea rike... :-)))
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
